Fru talman! Sverige ska vara ett land där alla människor kan delta fullt ut i samhället. För oss liberaler handlar funktionshinderspolitiken ytterst om frihet. Det handlar om friheten att leva sitt liv fullt ut och att, oavsett förmåga, kunna utbilda sig, arbeta, bilda familj och delta i samhällslivet.

Riksrevisionen har nu granskat hur regeringen och myndigheterna tar sitt ansvar för att genomföra funktionshinderspolitiken – det så kallade sektorsansvaret. Rapporten visar att arbetet till stor del fungerar men att det finns behov av tydligare styrning, bättre uppföljning och starkare samordning. Det är därför en bra och viktig granskning, för bakom alla dessa strukturer, strategier och styrdokument finns människor, barn, ungdomar och vuxna som upplever att samhället inte fullt ut är tillgängligt för dem. De upplever att rättigheter ibland påverkas av var du bor, vilka resurser som finns eller rent ut sagt okunskap.

Vi i regeringen har tagit Riksrevisionens iakttagelser på allvar och delar bedömningen att sektorsansvaret behöver utvecklas. Vi gör det dock systematiskt och långsiktigt – inte genom att snabbt utse fler myndigheter, utan genom bättre samordning och starkare uppföljning.

För oss liberaler är det en självklarhet att människor är olika. Vi har olika bakgrund, ålder, kön, livsåskådning och förutsättningar, och det gäller även funktionsförmågor.

Fru talman! Var fjärde svensk uppger att de har någon form av funktionsnedsättning. Funktionshinderspolitiken handlar därför inte om en särskild grupp i samhället. Den handlar om oss alla. Jag tror nämligen att vi alla har någon i vår närhet som vi tänker på när vi debatterar detta ämne. Det är någon som på ett eller annat sätt kämpar för att kunna leva sitt liv fullt ut. Därför berör det också oss, och det berör mig.

En liberal politik utgår från den enskilda människans frihet och värdighet. Vår uppgift är att skapa förutsättningar för att alla ska kunna leva fullt ut enligt sin potential. Det är viktigt för alla människor som mött hinder i livet och för vilka frihet ännu inte är självklart.

LSS-reformen, alltså lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, är en av de största frihetsreformerna i svensk välfärd. Den bygger på en kraftfull idé: Människor med omfattande funktionedsättning ska kunna leva sina liv med självbestämmande, inflytande och värdighet.

Personlig assistans var en central del av denna reform. Det handlar inte om omsorg i traditionell mening, utan det handlar om friheten att kunna bestämma vem som ger stöd, när det ges och på vilket sätt. För den som är beroende av hjälp i vardagen är det skillnad mellan att leva och att bara överleva. Liberalerna står fortsatt upp för den grundtanken.

I vår budgetmotion för 2022 presenterade vi flera förslag för att återupprätta LSS. Detta skulle exempelvis ske genom en höjning av schablonbeloppet för att säkerställa kvaliteten i assistansen och för att skapa bättre villkor för dem som arbetar i yrket. I budgetpropositionen för 2025 höjde regeringen timbeloppet med 3 procent, i linje med Liberalernas tidigare förslag. Liberaler säkerställer också att nya medel tillförs till funktionshindersorganisationer för att civilsamhällets roll i att driva förändring och delaktighet ska bevaras. Detta är vi väldigt stolta över.

Fru talman! I arbetet med budgeten för 2026 fortsatte Liberalerna att driva på för en indexering av assistansersättningen, men det gick tyvärr inte hela vägen. Det är vi besvikna över. Vi drev dock igenom flera andra viktiga satsningar inom funktionshinderspolitiken. Bland annat slopas den så kallade funkisskatten, vilket innebär sänkt skatt för personer med sjuk- och aktivitetsersättning.

Vi har dessutom drivit igenom stärkt utbildningsstöd så att fler personer med funktionsnedsättning ska studera på folkhögskolor. Det handlar om att öppna dörrar – inte stänga dem. Detta är liberal politik i praktiken, att steg för steg stärka frihet, delaktighet och möjlighet att leva ett självständigt liv.

Riksrevisionens rapport påminner oss om varför styrning och samordning i funktionshinderspolitiken är så avgörande, och där har regeringen redan tagit viktiga steg.

Myndigheten för delaktighet har fått ett tydligare uppdrag att stötta andra myndigheter i deras arbete. Myndigheten är motorn i arbetet för ett tillgängligt samhälle och får nu bättre verktyg för att samordna, följa upp och sprida kunskap.

Regeringen tar också fram en ny nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken 2026–2031. Den ska vara rättighetsbaserad, konkret och mätbar och tas fram i nära dialog med funktionsrättsrörelsen.

Vidare har Statistiska centralbyrån, SCB, fått ett särskilt uppdrag och resurser för att förbättra statistiken om levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning. Utan kunskap kan vi nämligen inte se vilka hinder som finns, och utan uppföljning kan vi inte veta om vi gör framsteg.

Funktionshinderspolitiken är inte en isolerad del av välfärden, fru talman, utan en del av vårt gemensamma ansvar för att alla människor ska kunna bidra, växa och delta. När barn får rätt stöd i skolan, när vuxna får möjlighet att arbeta, när äldre får leva ett aktivt liv med trygghet och delaktighet – det är då politiken fungerar som den ska.

Vi liberaler vet att frihet börjar med förutsättningar att kunna delta. Vårt mål är ett samhälle där ingen lämnas utanför därför att strukturer brister – ett samhälle där rättigheter faktiskt gäller alla i praktiken, inte bara på papperet.

(Applåder)