Fru talman! I riksdagen blir funktionshinderspolitiken oftast en fråga för oss ledamöter i socialutskottet att diskutera och debattera. I regeringen ligger huvudansvaret på Socialdepartementet och socialtjänstministern, och bland myndigheterna finns ett extra stort ansvar hos Socialstyrelsen och Myndigheten för delaktighet. Men det är inte så livet ser ut för den som har en funktionsnedsättning. Det är inte begränsat till de sociala frågorna eller till omsorgsfrågorna.
Grundförutsättningarna för att klara sitt liv om man har en funktionsnedsättning kan handla om tillgången till hjälpmedel, rätten till personlig assistans och möjligheten till ledsagning. Men det handlar också om tillgängligheten till affärer, bostäder, skolor, offentliga byggnader, museer, idrottsanläggningar och teatrar. Det handlar om tillgången till utbildningar och möjligheten till anpassningar genom hela utbildningssystemet. Det handlar om möjligheten att förflytta sig på likvärdiga villkor som alla andra i samhället till affären, till jobbet, till kompisarna, ut i naturen eller till idrottsanläggningen. Det handlar om möjligheten att ha en anpassad och tillgänglig arbetsplats. Det handlar om tillgången till digitala tjänster såsom bank-id för att kunna göra bankärenden och boka biljetter. Och det handlar om möjligheten att delta i det demokratiska arbetet och att delta i de allmänna valen, vilket var en fråga som man debatterade före oss här i kammaren.
Målet med funktionshinderspolitiken är att skapa ett samhälle utan hinder för delaktighet och med jämlika villkor för människor med funktionsnedsättningar. Men då krävs också att ansvaret sträcker sig genom fler utskott i riksdagen, genom fler departement i regeringen och genom fler statliga myndigheter – därav dagens diskussion om sektorsansvar, fru talman.
Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret visar nämligen att de myndigheter som i dag är utpekade – Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Boverket, Försäkringskassan, Post- och telestyrelsen, Statens kulturråd, Socialstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Statens skolverk – också har tagit ett större ansvar och haft ett större fokus på funktionshindersfrågorna. Samtidigt kritiserar Riksrevisionen att regeringens styrning har varit dålig och att det funnits oklarheter i vad sektorsansvaret ska innebära i praktiken. Detta har lett till att man uppfattar det på olika sätt och hanterar sektorsansvaret på olika sätt i de olika myndigheterna.
Samtidigt konstateras att flera viktiga samhällsområden i dag saknar sektorsansvar. Som exempel nämns transportområdet, rättsväsendet, konsumentpolitik och upphandling. Det här gör i sin tur att funktionshindersfrågorna inte får samma prioritet inom just dessa områden.
Allra mest anmärkningsvärt skulle jag säga är att det saknas ett sektorsansvar inom transportområdet, eftersom det finns uppenbara problem där i dag. Samtidigt är möjligheten att transportera sig ofta själva grunden för delaktighet i samhällslivet. Om man inte kan ta sig till affären, skolan, jobbet eller kompisarna hamnar man i stället i isolering i det egna hemmet. Detta är inte rimligt.
Fru talman! Det är bra att regeringen nu arbetar med en ny handlingsplan för funktionshinderspolitiken för åren 2026–2031. Det behövs verkligen. Det är också bra att man i den handlingsplanen avser att förtydliga innebörden i sektorsansvaret. Det är däremot en brist att regeringen inte redan nu ser behovet av att utse fler sektorsansvariga myndigheter utan skjuter detta på framtiden, för framtida analyser.
Det råder ingen tvekan om att fler myndigheter måste ta ett större ansvar för funktionshinderspolitiken än vad som är fallet i dag. Det råder inte heller någon tvekan om att fler ministrar måste ta ett större ansvar. Det handlar nämligen inte bara om LSS och socialpolitik, utan det handlar om utbildning, arbetsmarknad, infrastruktur, försvar, sjukvård, digitalisering och mycket annat.
Besvikelsen över regeringens bristfälliga funktionshinderspolitik har varit stor under den här mandatperioden. Det är uppenbart att fler måste ta ansvar för att vi ska nå upp till målen om delaktighet och jämlikhet.
Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet om fler sektorsansvariga myndigheter inom funktionshinderspolitiken.