Herr talman! De rättsliga förutsättningarna finns ju inte på plats just nu. Det har inte varit aktuellt. Skulle vi av någon anledning bedöma att vi kan göra mer här är det självklart att det ska ske en noggrann säkerhetsbedömning. Det är inte sjukvården som gör detta, utan det gör i så fall polis och andra myndigheter som är bättre rustade för det. Detta gäller oavsett vilka länder eller konflikter vi talar om – om vi ska börja ta emot patienter.

Som det fungerar i dag händer det, som jag var inne på innan, att man faktiskt flyger patienter långt för speciell vård. Det kan vara vid väldigt svåra brännskador eller liknande. Detta är något som bidrar till sjukvårdens lärande och utveckling. Det finns alltså en funktion i att man kan ha den här typen av utbyte, och inte minst att också rädda liv.

Jag vill återigen säga att regeringens hållning är att det inte är uteslutet att ta emot patienter från Gaza eller något annat land som är drabbat av krig. Det är grundhållningen. Grundhållningen är dock också att vi ger hjälpen där den gör som störst nytta och att pengarna används på bästa sätt. Vi ser inte att detta är ett effektivt och gott sätt att rädda liv och hjälpa patienter när vi bättre kan hjälpa i närheten och på plats. Det kan vara i närliggande länder som Egypten, som vi också har fört resurser till.

Det är också värt att påminna om något som ledamöterna också är inne på. Det här är ju inget effektivt sätt att omhänderta patienter. Det handlar om väldigt få. Ett antal länder i Europa har öppnat för denna möjlighet. Det tog fem månader för Norge från beslut till att de första patienterna togs emot, och det handlar om ett tjugotal patienter.

Detta är alltså ingenting som tränger undan annan vård. Det handlar om väldigt få personer, och det är också skälet till att vi ser att vi kan göra bättre nytta i närområdet. Det är regeringens hållning.