Herr talman! Tack, sjukvårdsministern, för svaret!

Min tanke är naturligtvis inte att vi ska ta över professionens roll, utan det handlar om en tydligare styrning där vi sätter gränserna för vad som är miniminivån ute hos regionerna. Naturligtvis är det professionen som sedan får fastställa hur man ska arbeta med de här frågorna. Det som är väldigt viktigt för mig, då vi ser att vi har en ojämlik vård, är att vi träder in och sätter gränsen för vad miniminivån ska vara.

I mitt första anförande handlade det om orsaker och processer. Nu vill jag stanna till vid dem som redan har drabbats av felaktiga oåterkalleliga ingrepp. Bakom siffrorna finns ju kvinnor som lever med lång återhämtning, som jag sa tidigare, med hormonell obalans, förändrad intimitet och förlust av fertilitet och ett tvivel som inte riktigt släpper.

Ovanpå det kommer upplevelsen av en splittrad hantering med olika besked mellan regioner och en försäkringsprocess som många beskriver som tung och svår att överblicka. Ersättningsnivåerna har dessutom väckt berättigad vrede. Flera drabbade har fått besked om några tusenlappar – belopp från omkring 3 400 till upp mot 18 000 kronor förekommer – trots att de opererats i onödan och i vissa fall förlorat både livmoder, äggstockar och äggledare med plötsligt klimakterium som följd. Personer som kanske tänkt bilda familj kan inte göra det på grund av detta.

Den som lever med sådana livslånga följder upplever naturligtvis sådana ersättningsnivåer som ett hån, inte som en upprättelse. Problembilden behöver därför vara tydlig. Den som redan skadats möter i dag en ordning där ansvaret upplevs som oklart. Det är svårt att få en sammanhållen väg genom vården, intyg och försäkringar. Ersättningen uppfattas ofta inte stå i rimlig proportion till skadan, särskilt när förlust av fertilitet, varaktig hälsopåverkan och psykisk belastning vägs in.

Den genomgång som ministern hänvisar till sträcker sig till 2023. Därefter har, som jag sa tidigare, fler fall uppmärksammats. För dessa kvinnor är stöd och ersättning inte en framtidsfråga utan en fråga här och nu. Förtroendet avgörs av hur de tas emot efteråt. Det avgörs av om det finns ordning, tydlighet och respekt och av huruvida ersättningen upplevs som värdig.

Herr talman! Min fråga till ministern i denna del är: Hur avser ministern att säkerställa ett sammanhållet och värdigt stöd för redan drabbade samt att ersättningen står i rimlig proportion till den livslånga skada som de åsamkats? När kan riksdagen få ta del av regeringens inriktning och tidsplan i just denna del?