Herr talman! Tack, Carita, för en väldigt angelägen interpellation och att du lyfter upp den här frågan!

Jag delar din förtvivlan över att det kan bli så här. Samtidigt är regeringens verktygslåda lite begränsad när det är regionerna som ansvarar för sjukvården. Jag vet att våra partier står lite närmare varandra i vad lösningen är på det långsiktigt.

Vi ska komma ihåg att svensk cancersjukvård håller världsklass. Vi ligger i den absoluta toppen. Mycket av detta beror på att vi har väldigt mycket nationell styrning genom de regionala cancercentren men också rutinerna kring cancervård.

Åtgärderna som nu har vidtagits är inom sex utvecklingsområden, där man har specificerat 17 konkreta åtgärder. Det här sker i dialog med professionen, där man lär av varandra. Utgångspunkten är ju att det är i den medicinska professionen som man förbättrar arbetet på det här sättet.

Vi ska vara medvetna om att om vi inför lagstiftning som begränsar väldigt mycket i vårdutförandet riskerar vi ofta att hamna steget efter. Det är klart att det är önskvärt att det är två personer som granskar. Det är regel i de flesta fall i dag. Men vi ser också att det händer väldigt mycket på AI-området. Till exempel när det gäller bröstcancerscreening ser vi bättre träffsäkerhet när man har med AI-redskap i granskningen av screeningen. Då är det viktigt att vi inte har lagstiftning som står i vägen för den typen av utveckling utan att det är just professionen som i takt med utvecklingen av teknikens möjligheter ändrar och utvecklar rutinerna och utvecklar arbetet på bästa sätt för patienten.

Det är därför jag tycker att det finns anledning att vara lite återhållsam när det gäller just lagstiftning. Men den nationella styrningen på området är stark, och vi ser att de här åtgärderna är väldigt viktiga steg i rätt riktning.