Fru talman! Jag vill börja med att tacka sjukvårdsministern för svaret och samtidigt hälsa ministern varmt välkommen i rollen. Det är första gången som vi möts här i kammaren.

Fru talman! Hösten 2024 avslöjades en av de allvarligaste vårdskandalerna i modern tid: Minst 58 kvinnor hade fått livmodern bortopererad i onödan efter felaktiga diagnoser. Det här är irreversibla ingrepp med livslånga följder. Kvinnor beskriver smärta och en lång återhämtning, en kropp som har blivit annorlunda, rubbad hormonbalans, förändrat sexliv, förlust av fertilitet och en påtaglig tomhet. Man känner sig inte riktigt som en kvinna längre. Ovanpå allt detta finns ett gnagande tvivel: Var beslutet verkligen riktigt?

Jag vet hur den känslan är. Jag har själv genomgått den här operationen.

När vården står inför oåterkalleliga ingrepp måste minsta tvekan leda till paus och omprövning. Problemet är att vi saknar generella, nationellt bindande stoppregler som automatiskt pausar kirurgi när diagnostiken inte går ihop. Det saknas också ett nationellt krav på dubbelgranskning av vävnadsprover före oåterkalleliga ingrepp. I dag avgörs detta av vårdprogram och lokala rutiner. Det skapar ojämlikhet mellan regioner och onödiga risker för patienter.

Inom Tidösamarbetet har vi enats om en rad viktiga satsningar, inte minst inom hälso- och sjukvården. Som ministern lyfter fram fortsätter vi särskilt stärka kvinnors hälsa och vården för tillstånd som främst drabbar flickor och kvinnor. Det är välkommet och svarar mot ett tydligt kunskapsbehov. Därför behöver vi nu gå från satsningar till faktisk patientsäkerhet vid oåterkalleliga ingrepp. Viktiga steg är tagna. RCC arbetar enligt uppdraget, och kunskapsstyrningen är stark. Det är bra.

Samtidigt bygger slutsatsen på 2020–2023 års kodning. Det är en periodiserad slutsats baserad på kodade data. Den säger vad som syntes i registren då, inte vad som kan ha skett därefter eller utanför kodramen. Och vi har sett fall efter detta. Det tyder på behov av en förlängd analys samt att den kompletteras med en nationell kodningsvägledning och validering via journalstickprov i varje region så att kod stäms av mot verkligt underlag.

Herr talman! Min fråga är denna: Är ministern beredd att låta genomlysningen omfatta tiden efter 2023 och validera registren med journalbaserade stickprov i varje region så att vi får en aktuell och komplett nationell bild?

Bindande regler saknas alltså. Patientsäkerheten kräver en nationell miniminivå. Baslinjen ska vara lika överallt; därefter kan regionerna gärna göra mer.

Avslutningsvis: Är ministern beredd att titta vidare på möjligheten till en bindande stoppregel, obligatorisk dubbelgranskning och en modell för öppen uppföljning per region?