Fru talman! Tack, ministern och ledamöterna, för att vi har den här debatten om en oerhört viktig fråga! Våld i nära relationer är ett av Sveriges mest allvarliga samhällsproblem. Det är framför allt män som utövar våld, både mot andra män och mot kvinnor. Våldet kan ta sig olika uttryck, till exempel fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt.

Jag vill börja med att säga att jag i mångt och mycket tycker att regeringen tar frågan på allvar. I många delar har de tagit det arbete vidare som Miljöpartiet genom våra jämställdhetsministrar Åsa Lindhagen och Märta Stenevi påbörjade under vår tid i regeringen.

Under Miljöpartiets tid i regeringen lanserades ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor med en lång rad insatser för att förebygga och bekämpa våld. Det handlade bland annat om förebyggande insatser, stöd och skydd för våldsutsatta, straffskärpningar och ökade satsningar på kompetens och forskning. En stor del av programmet genomfördes under vår tid i regeringen, men den sittande regeringen har i många delar tagit resterande punkter vidare. Det är väldigt bra.

Mycket mer måste dock göras, vilket även lyfts upp här. Ett av de kvarvarande problemen är det som Sanna Lennström lyfter fram i interpellationen och som Sofia Amloh tar upp här i debatten, nämligen de ekonomiska svårigheter som många offer för våld i nära relationer får när de tvingas fly från sin våldsamma partner. Att snabbt bryta upp från sitt hem, sitt arbete och sin omgivning kan leda både till nya kostnader och till att man förlorar inkomster.

För någon som utsätts för ekonomiskt våld av sin partner blir situationen ännu värre. Förutom det uppenbara inkomstbortfall som följer av att tvingas bryta upp från hela sitt liv drabbas många våldsutsatta kvinnor dessutom av stora kostnader, exempelvis när deras personuppgifter röjs och de med mycket kort varsel tvingas lämna den nya bostaden eller det skyddade boendet.

Fru talman! Det här är en orimlig situation. För mig är det uppenbart att staten i högre grad måste hjälpa familjer som redan är i en mycket utsatt situation, så att brottsoffer inte också ska behöva gå ekonomiskt på knäna när de lämnar en våldsam partner eller tvingas till upprepade flyttar.

Vi i Miljöpartiet har därför i våra budgetmotioner under flera års tid föreslagit ett införande av en särskild flyttpeng i socialförsäkringssystemet. Det skulle kunna hjälpa till med de extra utgifter som brottsoffren får. Det är en enkel reform och skulle innebära en välkommen ekonomisk trygghet för en grupp människor som verkligen behöver det. Det är synd att regeringen inte ser det ansvar som staten skulle kunna ta i frågan.

I ministerns svar hänvisas brottsoffren till kommunernas socialtjänster. Det här borde inte vara ett ansvar som ligger på vare sig brottsoffren eller kommunerna. Jag önskar att jämställdhetsministern hade lyssnat på oss även i fråga om denna reform. Jag vill gärna få ett svar från jämställdhetsministern om en flyttpeng är ett alternativ för er i framtiden.