Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte är förvånad över att ledamoten Sofia Amloh kritiserar min interpellation. Hon tillhör det parti som har bidragit till att det här samhället ser ut som det gör.

Det är en struktur som har vuxit fram under årtionden med ett vänsterfeministiskt inflytande, helt enkelt. Teori och ideologi tränger ofta undan praktiskt arbete. Genus och normkritik har blivit ledord, medan trygghet och resultat har hamnat i skymundan. Den radikala feminismen har fått ett alltför stort inflytande, och det påverkar allt från myndighetsspråk till politiska prioriteringar.

Fru talman! Under lång tid har jämställdhetspolitiken förvandlats till ett område där genusretorik och maktteorier styr mer än sunt förnuft och verklighet. Det märks i skolor och i myndigheter, som till exempel hellre talar om könsidentitet än kvinnors trygghet. Det märks i den offentliga sektorn, där ordet genus nämns oftare än ordet rättvisa. Det märks i skolor, där genuspedagogik fått större utrymme än undervisning om respekt och ansvar.

Men jämställdhetspolitiken ska handla om att skydda människor från våld och förtryck. Den ska handla om kvinnor som behöver skydd, om flickor som vill leva fria och om rätten att få leva utan våld och rädsla, inte om att bedriva ideologiska projekt. Men tyvärr, fru talman, har området under en lång tid formats av radikal feminism, som förvandlat jämställdhet till en plattform för teoretiska och identitetspolitiska experiment i stället för att vara en fråga om frihet, trygghet och ansvar.

Jämställdhetspolitiken ska handla om trygghet och inte så mycket om genus – det har blivit på tok för mycket genus här. Den ska handla om rättigheter. Den ska skydda de utsatta, men den fastnar i akademiska diskussioner om kön och makt.

Det har blivit en arena för vänsteraktivism där könsmakt, normer och genus tar fokus från flickors och kvinnors utsatthet. Det riskerar att underminera hela jämställdhetsarbetet.

Fru talman! Jag är jätteglad att vi har en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna gör väldigt mycket på det här området.

Vi anser helt enkelt att jämställdhetsarbetet måste återföras till sin kärna – det handlar om kvinnors trygghet och frihet och om rätten att leva utan våld. Det är det fokus ska vara på, inte genus.

Varje krona som satsas ska mätas i hur mycket tryggare kvinnor blir, inte i hur väl den passas in i den radikala feminismens teorier.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga ministern: Avser ministern att se över den övergripande inriktningen för jämställdhetspolitiken för att säkerställa att statens resurser används till konkreta insatser för kvinnors trygghet och inte till att upprätthålla ideologiska strukturer som fjärmar arbetet från verkligheten?