Fru talman! Tack till ministern för svaret!

Vi vet att ministern så som ministern säger gör väldigt mycket tillsammans med Sverigedemokraterna i kampen mot prostitution, mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en politisk vilja som länge har saknats under tidigare regeringar.

Samtidigt som regeringen arbetar väldigt hårt i de här frågorna ser vi ändå hur jämställdhetspolitiken i stort lite grann har tappat sin riktning. Den har nämligen tagits över av radikal feminism. Politiken har blivit mer styrd av genusideologiska perspektiv. Det har fått konsekvenser för hela området. Det gäller inte minst för Jämställdhetsmyndigheten, som har glidit bort från sitt ursprungliga uppdrag.

Myndigheten är ett exempel på hur radikal feminism har tagit kontrollen över det jämställdhetspolitiska fältet och gjort det till ett ideologiskt verktyg där genus och identitetspolitik prioriteras framför kampen mot våld, förtryck och kvinnors verkliga utsatthet.

Fru talman! Det som en gång handlade om kvinnors rätt till trygghet, frihet och självbestämmande har gradvis förvandlats till ett ideologiskt projekt där teorier om kön och makt får stå över verklighetens behov.

Vi ser att allt fler resurser går till och alltmer fokus riktas mot genus, könsmaktsteorier och normkritik på bekostnad av de konkreta insatserna som gör skillnad i människors och kvinnors liv. Kvinnor som lever under hot, flickor som hindras av hedersnormer och familjer som söker hjälp möts av teorier i stället för handlingskraft.

Fru talman! Den utvecklingen har gjort jämställdhetspolitiken abstrakt, fjärmad från verkligheten och svår att känna igen av dem som den egentligen är till för.

Det finns kvinnor i vårt land som varje dag lever med hot, rädsla och kontroll. Det finns flickor som aldrig får delta i idrott och som tvingas bära klädesplagg av religiösa skäl mot sin vilja. De kontrolleras av sina familjer och förväntas gifta sig med den som familjen bestämt sig för. Det är deras verklighet som fullt ut borde stå i centrum för svensk jämställdhetspolitik.

Samtidigt fortsätter Sverige att vara det land i Norden som har lägst andel fällande domar vid sexualbrott trots att lagstiftningen har skärpts. Mäns våld mot kvinnor ökar, hedersrelaterat våld fortsätter att förekomma och kvinnor tvingas gång på gång att fly från sina hem.

Fru talman! När skattepengar används till att finansiera genusutbildningar för myndigheter, könsneutrala toalettprojekt och språkliga vägledningar samtidigt som kvinnojourer kämpar för sin överlevnad har något gått rejält fel. Sverige ska inte ha en jämställdhetspolitik som främst gynnar aktivister, forskare eller ideologer.

Jag vill fråga jämställdhetsministern: Hur avser ministern att säkerställa att jämställdhetspolitiken återgår till sitt grundläggande syfte att skydda kvinnor från våld och förtryck och inte fortsätter att drivas av genusideologiska perspektiv som fjärmar politiken från verkligheten?