Fru talman! Jag instämmer i det som föregående talare har sagt om oron ute i verksamheterna hos både dem som är berättigade till assistansen och dem som anordnar assistansen.

Jag känner att jag inte fick något svar på frågan jag ställde. Assistansanordnare menar att det inte går att skära ned mer än vad som görs i dag. Om inget förändras i fråga om assistansersättningen kommer det framöver att drabba assistansberättigade.

Min fråga är fortfarande: Vad tänker ministern om att assistansanordnare känner att det snart inte går att bedriva sin verksamhet längre och att de för att klara av detta hade hoppats att löftet om en modell för indexering – som nu inte blev av – skulle uppfyllas i budgeten?