Fru talman! Jag delar upp detta i två distinkta delar.

Jag börjar med att gå tillbaka till drönarna och antidrönarförmågan. Jag tackade i dag personligen det svenska förband som var på plats i Köpenhamn för att de var där. Det är visserligen deras jobb, men det är otroligt bra. Vi har haft en snabb utveckling av den tekniska förmågan, snabb kontakt med Danmark, snabba beslut och snabb logistik. När vi är bra är vi riktigt bra. Då kan vi röra oss med en hastighet som få andra länder skulle klara av. Det har varit ett otroligt bra samarbete, och jag uppskattar verkligen det.

Här finns också någonting annat. Jag har personligen under tre års tid sett vad vi har lärt oss från Ukraina, både när det gäller själva drönarna och när det gäller förmågan att hantera dem. Det har skett en dramatisk utveckling där en kombination av etablerade svenska försvarsindustriella företag som har verkat mycket länge – jag säger inga namn här, men det finns många – har kunnat samarbeta med techbolag som är bra på den absolut senaste spetsteknologin. Här använder vi i Sverige våra gamla styrkor och våra nya styrkor på ett helt unikt sätt. Sverige kan bli ett av världens ledande länder för precis detta. Jag tycker att det är bra – dock av väldigt tråkiga skäl, ska jag säga.

Jag vill också säga något om konkurrenskraftsfrågan, som jag glömde ta upp i min återrapport.

Det är alltid så att talmannen i parlamentet inleder. Hon uttryckte ett mått av frustration som jag tror att många regeringschefer delar. Det går för långsamt i EU-parlamentet. En enig rådskonstellation har kommit överens om att göra förenklingar, kapa red tape, som det heter på engelska, och göra en massa saker som stärker europeisk konkurrenskraft i ett kritiskt läge. Då drar en del fötterna efter sig i EU-parlamentet. Jag tänker inte säga att det gäller hela parlamentet – parlamentet består alltid av ledamöter, och jag vill inte ägna mig åt kollektiv kritik – men det går för långsamt. Talmannen var själv mycket medveten om detta och manade regeringschefer att prata med parlamentariker hemmavid för att öka hastigheten i konkurrenskraftsfrågorna.