Fru talman! Jag börjar bakifrån.

På frågan om vi sammanlagt har diskuterat alla de här viktiga frågorna konkret är svaret nej. Det handlar inte om ointresse, men vi är inte där än. Sedan kan man nog ändå, vilket jag tycker mig höra indirekt, ha blicken både på det som sker här och nu och på det som sker på lång sikt. Det håller jag med om.

För egen del tänker vi en del på hur en långsiktig återuppbyggnad av Ukraina ska se ut. Jag tror ju att Sverige har god potential att delta i alla möjliga saker, från att lösa allvarliga miljökonsekvenser till statsbyggnadsfrågor och att bygga upp ett ukrainskt flygvapen. Det finns en bredd av saker där vi har gemensamma nämnare, men där är vi inte just nu.

Till del handlar detta om att alla är väldigt fokuserade på att varje dag vinna dagens krig, så att säga. Gör man inte det har man ingen framtid att prata om, så det är ingen oviktig prioritering. Det handlar dock naturligtvis också om att vi inte är ens i närheten av de långsiktiga finansieringsfrågorna och den långsiktiga Marshallhjälpen till Ukraina. Halva budgeten för Ukraina 2026 är inte klar, i alla fall inte utan den potential som finns i frysta tillgångar.

När det gäller det nittonde sanktionspaketet är det alldeles riktigt: Nyckeln nu är att komma åt de länder som i praktiken drar nytta av bland annat skuggflottan. Det är inte lätt. USA ventilerar idén att man plötsligt skulle ha hundra procent tullar på allt, vilket jag tror att väldigt få länder uppfattar som en framkomlig väg. I stället är precisa sanktioner mot dem som kringgår detta det allra bästa. Det går framåt, men det går frustrerande långsamt framåt.