Fru talman! Jag börjar med de frysta tillgångarna, där jag håller med om att det togs ett rejält steg framåt. Det är ett annat tonläge, framför allt från ett antal länder som har euron som valuta. Jag har inte hört något från Europeiska centralbanken, men det är som sagt ett annat tonläge – gott så.

Att jag inte går längre än så är för att det fanns betydande invändningar från framför allt Belgien. En del av invändningarna är av juridiskt slag, och dem måste man sannolikt ha svar på. Jag underskattar dem därför inte. Belgiens premiärminister reste dem med en kraft som jag inte tror att man ska läsa som ett veto utan som starka invändningar mot den tekniska lösningen. Jag vet att kommissionen kommer att arbeta vidare med detta, och i bästa fall kan man landa i ett förslag som väcker enighet och där de rimliga frågetecknen om de juridiska regelverken är utklarade. Det vore väldigt bra.

När det gäller drönare handlar det om två saker. Den första är att det finns lite missuppfattningar i det här. Drönarkapacitet är jätteviktigt. Det fanns skäl till att Sverige var på plats med ett militärt förband och hjälpte Danmark rent fysiskt. Jag såg själv detta förband, som är alldeles nyutvecklat, på Gotland i somras. Det är ett otroligt imponerande samarbete mellan svensk försvarsindustri och Försvarsmakten. Det råder alltså ingen tvekan om detta, och många länder, framför allt de som har haft påhälsning, inser vikten av det.

Drönarmur är nog rätt uttryck om man talar om nationell nivå. EU har inga förutsättningar att bygga upp en drönarmur. Det är 3 000 mil gräns. Det är inte aktuellt. Detta påpekade inte bara jag utan även Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Tanken är rätt. Vi ska bygga drönarkapacitet i Europa. Vi ska göra det nationellt. Vi ska göra det inom ramen för Nato. EU kan bidra och facilitera en del av dessa saker, inte minst ekonomiskt och regelmässigt, men EU som organisation bygger ingen drönarmur.