Fru talman! Jag tycker att jag i hela den här debatten verkligen har lagt korten på bordet. Ledamoten säger att vi tar med ena handen och ger med den andra, och det stämmer. Vi gör den typ av tuffa prioriteringar som behövs. Vi är mycket väl medvetna om de säkerhetsrisker som finns inte bara i Myanmar utan även i samband med de andra utfasningar som vi kommer att besluta om under hösten och kanske början av nästa år.

Det handlar om en prioritering av de olika säkerhetshot som finns mot Sverige. Det är ännu värre om Ryssland får fritt spelrum i hela eller delar av Ukraina. Det finns moraliska och solidariska skäl till detta, men det handlar också om vårt eget säkerhetsintresse.

Det stämmer att Socialdemokraterna var med och tog fram nya stora civila stödpaket till Ukraina, men de har vuxit ännu mer. Som jag var inne på tidigare i debatten kommer vi bara i år att ha lagt nästan lika mycket på civilt stöd till Ukraina som alla tidigare år sedan Rysslands fullskaliga invasion tillsammans. Så snabbt har uppbyggnaden av det civila stödet till Ukraina gått.

Stödet kommer som sagt att öka ännu mer under nästa år, hela vägen upp till 10 miljarder. Detta gör oss till en av de absolut största givarna i hela världen. Det kan man såklart debattera om, vilket sker här och nu, men den här regeringen står upp för detta. Vi står upp för att vi gör den här typen av mycket tuffa prioriteringar. Jag lider med civilbefolkningen i Myanmar, men vi måste värna Sveriges egen säkerhet och därmed också fortsätta att öka stödet till Ukraina. Detta är inte minst aktuellt nu när USA i sådan hastighet har dragit ned på sitt engagemang när det gäller Ukraina.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.