Fru talman och Ulrika Westerlund! Jag uppskattar Miljöpartiets empiriska ansats som jag har hört i flera debatter här. Man vill göra sådant som faktiskt fungerar snarare än sådant som låter bra eller som genomförs av någon annan anledning.

Jag undrar när den inställningen ska leda till att Miljöpartiet medger att det var fel att försöka stoppa alla de kriminalpolitiska reformer som Tidöpartierna har genomfört den här mandatperioden. Miljöpartiet har, bortsett från i något enstaka fall, faktiskt gjort vad man har kunnat för att stoppa oss när vi har lagt om den svenska kriminalpolitiken trots att detta nu visar sig leda till en hel del förbättringar.

Inte minst är skjutningar och sprängningar inte alls lika vanliga i dag som de var när Miljöpartiet satt i regeringen. De har tvärtom minskat drastiskt. Men det gäller inte bara detta, utan det handlar även om mängdbrott. Inbrott i bostäder och sommarstugor har minskat med mer än hälften. Även stölder i allmänhet, av båtmotorer och andra saker, har minskat med mer än hälften.

På punkt efter punkt ser man att den här mer repressiva, effektiva kriminalpolitiken fungerar. Om man har den ansats som Miljöpartiet säger sig ha borde det leda till viss eftertanke och viss ödmjukhet.

Fru talman! Nu pratar vi om mängdrabatten. Jag skulle vilja ställa en fråga till Miljöpartiet: Hur kommer det sig att ni röstar nej i dag? Tänk på en person som begår till exempel en lång rad barnpornografibrott och alltså utsätter en, två, tre, fyra och kanske ännu fler barn för något av den värsta typ av övergrepp som finns. Ju fler brott den personen begår, desto lägre straff får den.

Tycker Miljöpartiet att det är rimligt att den personen får ett lägre straff? Är det inte rimligare att vi ger ett strängare straff till den som begår upprepad brottslighet och som visar sig vara en hänsynslös person som andra människor måste skyddas från?