Herr talman! I de här dagarna startar Sveriges lärare, elever och rektorer upp verksamheterna i svensk skola. Utbildningsutskottet här i riksdagen verkar ha fått kvarsittning av regeringen.

I dag, herr talman, borde vi ha samlats här i Sveriges riksdag för att en gång för alla stoppa vinsterna i skolan. Men det gör vi inte. Det är märkligt eftersom ungefär 70 procent av Sveriges väljare vill få bort vinsterna ur skolan. Nio av tio lärare vill få bort vinsterna ur skolan. Ändå har vi inget sådant förslag att diskutera. Man kan undra varför.

När Tidöregeringen tillträdde arbetade en utredning med att ta reda på hur den här majoriteten av svenska folket skulle kunna få sina önskemål och sina förhoppningar – att stoppa vinstutdelningarna och stoppa marknadsskolan – uppfyllda.

Den nya regeringen ändrade direktiven och bytte utredare. Detta med förbud mot vinstutdelning skars med kirurgisk precision bort ur utredningsdirektiven. Därför står vi här utan ett underlag som gör det möjligt att genomföra det som en stor del av svenska folket vill.

Tack för ingenting, Tidöregeringen!

Varför står vi då här? Jo, av något oklart skäl vill den här regeringen pressa igenom ett senkommet beslut om skärpta villkor för friskolesektorn. Det innehåller flera delar som ändå får duga i väntan på att vi får en ny regering som på riktigt åtgärdar problemet med vinsterna.

I väntan på ett vinstförbud blir det nu ett vinstförbud under de första fem åren efter nyetablering, efter ägarförändringar och efter föreläggande om kvalitetsbrister från Skolinspektionen. Det är förvisso helt rimligt, men det är fullständigt otillräckligt.

Efter fem år med samma ägare är det fritt fram att fortsätta dela ut vinster till ägarna, köpa våffelstugor, skärgårdstomter, lyxbilar och allt vad det är och att instruera förskollärarna och säga: På den här förskolan får barnen inte lära sig att bre sina mackor själva, för smöret är för dyrt. Vi behöver ta ut vinst.

Det är bra att ställa hårdare krav på ekonomisk långsiktighet både vid ansökan och tillsyn. Självklart ska skolpengen betalas tillbaka om man bryter mot reglerna och ändå delar ut vinst eller för över pengarna till en annan verksamhet. Och det är självklart rätt att en friskola som planerar att lägga ned sin verksamhet behöver tala om det för den kommun som den friskolan finns i. Det är ju kommunen som har det yttersta ansvaret för barnens utbildning.

De här åtgärderna är viktiga, men en del blir onödigt krångliga eftersom regeringen inte tar tag i det stora överhängande problemet när det gäller svensk skolas finansiering och organisering: att man har vinster som drivkraft i stället för att drivas av att ge eleverna utbildning.

För Miljöpartiet är det viktigt att värna idéburna friskolor. Det är friskolor som fyller en viktig funktion i närsamhället där de finns. De bidrar till en pedagogisk mångfald och till en viktig valfrihet för föräldrar och elever. De finns ofta på landsbygden, där det finns ett engagemang i samhället när det gäller att ha en skola just där.

I Miljöpartiet är vi oroliga för att regeringens halvhjärtade försök att fasa ut vinster riskerar att slå undan fötterna på just dessa skolor men att det skyddar de stora koncernerna, som kan fortsätta ta ut vinst och som har större muskler när det gäller att organisera sig och hantera en utökad och krångligare tillsyn. Därför, herr talman, vill vi att den här reformen – och konsekvenserna av den – utvärderas, särskilt med en blick på vad den gör för idéburna skolor och mindre skolor.

Herr talman! Vi står som bekant inför ett val som sker om några veckor. I ljuset av det är det intressant att veta vad de olika partierna tycker när det gäller vinster i skolan. Nu vet vi. Tidöpartierna står långt bort från väljarna och medborgarna.

För Miljöpartiet är det enkelt och tydligt. Vi har de senaste 10–15 åren tydligt motsatt oss att de pengar som skattebetalarna investerar i utbildning ska kunna användas till vad som helst. Om verksamheten finansieras med skattepengar och går med vinst ska pengarna tillbaka till verksamheten. De ska gå till lärare och till elever. De ska inte delas ut till någon annan, förutom när det går till som det gör när det offentliga delar ut vinst till ägarna. När vi har en verksamhet som når alla sina mål sänker vi skatten. Det är så återbäringen går till i offentlig förvaltning och med skattebetalarnas pengar.

Med en ny regering vill vi omedelbart ta fram de utredningsunderlag som krävs för att vi ska kunna förbjuda vinster i skolan. Med det lämnar vi marknadsskolan bakom oss och lägger grunden för en ny tid för svensk skola, där skattebetalarna får utbildning för pengarna och vi kan bygga upp en likvärdig skola i absolut världsklass.

Miljöpartiet vill sätta fokus på eleverna, på rektorerna, på lärarna och på kunskapsutvecklingen. Vi vill sätta fokus på att öka lärarbehörigheten, minska klasserna, stärka skolan i hela landet och öka statens ansvar för skolans finansiering. Vi vill stoppa marknadsskolan en gång för alla och börja fokusera på vad svensk skola behöver efter marknadsskolan.

Skolan är en bred och långsiktig verksamhet som behöver politisk samling och breda överenskommelser. Det handlar om att gemensamt kunna lägga grunden för långsiktiga beslut, att sitta i samma rum, att lyssna på forskare och experter, att diskutera olika politiska värderingar och att göra analyser och avvägningar om skolans framtid tillsammans.

Det handlar om att svensk skola behöver ett politiskt ansvarstagande på en nationell nivå, där vi ser till att det finns förutsättningar för dem som gör jobbet på riktigt – eleverna, lärarna, rektorerna. Det är där skolan faktiskt blir till på riktigt. Det är inte här. Det är i klassrummet. Det är där förutsättningarna ska finnas.

Skolans viktigaste uppdrag är att ge utbildning och bildning till barn och unga, att ge dem de kunskaper och de förmågor som de behöver för att vara aktiva och ansvarstagande medborgare i ett samhälle som just nu är statt i en oerhört stor förändring.

Vi behöver ta ett långsiktigt ansvar gemensamt från nationell nivå. Det hör jag ofta från lärare, rektorer och föräldrar. Det finns en förväntan hos svenska folket på dem som driver den nationella skolpolitiken.

Herr talman! Det svensk skola behöver är skickliga lärare som har tid för sina elever. Vår uppgift är att ge dem de bästa förutsättningarna. Då måste alla resurser gå till klassrummet. Vi behöver skolor som anställer behöriga och legitimerade lärare och som har slöjdsalar och kemisalar. Det behövs djur på djurutbildningarna och maskiner på maskinutbildningarna.

Herr talman! Ja, det är snart valdag. Jag vill återigen nämna den starka majoritet som finns i befolkningen som är för att man tar bort vinsterna från skolan. Ungefär 70 procent vill inte ha vinstutdelande skolor. Det är en tydlig majoritet. De väljarna finns till höger och till vänster på den politiska skalan. De finns på landsbygden och i städerna. De finns bland de politiskt intresserade medborgarna och bland dem som inte är så intresserade av politik.

Bland lärarna är det nio av tio som inte vill ha vinstutdelning i svensk skola. Även bland lärarna i friskolor vill en majoritet ta bort vinsterna. Det här blir valet där de här rösterna kan göra skillnad på riktigt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, som handlar om att stoppa marknadsskolan, och till reservation 6, som handlar om att utvärdera konsekvenserna av den här lagstiftningen med fokus på små och idéburna skolor.

(Applåder)

I detta anförande instämde Katarina Luhr, Nils Seye Larsen och Malte Tängmark Roos (alla MP).