Herr talman! Skolan är en nyckel till ett bättre samhälle.

Man brukar säga att med varje barn börjar världen på nytt. Det är ett hoppfullt sätt att se på framtiden, men det påminner oss också om vårt ansvar. Varje barn behöver få med sig kunskap. Varje barn behöver lära sig färdigheter, värderingar, etik och kultur. Det är så vi för vidare det som bygger ett samhälle.

En bra skola öppnar dörrar. Den ger barn möjlighet att växa, ta sig vidare i livet och nå sin fulla potential. Varje år tar tiotusentals barn viktiga steg mot ett bättre liv tack vare den svenska skolan – för att någon tror på dem och för att vi tror Sveriges lärare om gott.

Kristdemokraterna är ett parti som tror på lärarna. Vi tror på skolan. Vi tror på eleverna. Men när den politiska debatten mest handlar om vem som driver en skola, i stället för om hur eleverna mår och vad de lär sig – då har debatten hamnat fel. Den allmänna skoldebatten behöver handla mer om tidiga insatser till eleverna, om lärarnas och speciallärarnas arbetssituation, om hur vi får bort stöket och får tillbaka tryggheten i den svenska skolan och om hur skärmarna och digitaliseringshetsen kan ersättas med verktyg som faktiskt förbättrar undervisningen.

Herr talman! Den här valrörelsen behöver handla om hur svensk skola ska bli skola igen. Vi kristdemokrater kommer att göra allt vi kan för att valrörelsen ska handla om detta.

Men med detta sagt handlar dagens riksdagsdebatt ändå om friskolor. Där har Kristdemokraterna några grundläggande ingångar.

Det viktigaste är att Sverige har så bra skolor som möjligt. Det spelar mindre roll vem som är huvudman eller vem som går med vinst så länge kvaliteten är hög, eleverna lär sig, lärarna får goda förutsättningar och föräldrarna kan känna trygghet.

Men det betyder också att vi inte kan acceptera dåliga huvudmän i skolsystemet. Vi kan inte acceptera att verksamheter inte klarar av sitt uppdrag. Vi ska inte acceptera aktörer som saknar långsiktighet eller inte sätter elevernas bästa främst.

Herr talman! När privata aktörer får möjlighet att starta verksamhet och det finns möjlighet att tjäna pengar finns det alltid en risk för att vissa försöker maximera sina intressen på bekostnad av kvaliteten. Den risken får vi förstås erkänna. Det är den som vi som lagstiftare alltid måste stoppa. Det är därför den här propositionen behövs. Det är därför vi behöver nya regler, för systemen måste vara byggda för att hantera också de aktörer som inte gör rätt.

Det är här regeringens proposition kommer in. Den utgår från den ganska enkla principen att när samhället ger en huvudman förtroendet att bedriva skola och ta emot skattemedel för barns utbildning, då ska eleverna garanteras en bra skolgång. Därför går vi fram med skärpta krav på dem som vill starta och driva skolor.

Den som vill få samhällets förtroende att bedriva utbildning behöver vara långsiktig och seriös. Den får naturligtvis inte vara där för att tjäna snabba pengar. Därför inför vi också vinstbegränsningar, så att en nystartad skola, en skola som har bytt ägare eller framför allt en skola med kvalitetsbrister inte kan föra ut värden ur verksamheten.

Den här propositionen handlar också om att skilja de seriösa aktörerna från de oseriösa. För det finns otroligt många fristående skolor som gör ett utmärkt arbete. Där får barnen den hjälp och det stöd de behöver, och eleverna trivs i skolan och uppvisar mycket goda resultat.

Kristdemokraterna är inte emot att en huvudman som har investerat i en sådan skola har möjlighet att faktiskt också ta ut pengar. Om ett överordnat politiskt mål skulle vara att ingen privat aktör ska kunna göra någon som helst vinst på skattepengar är det naturligtvis enklast att förbjuda alla friskolor rakt av. Men Kristdemokraterna menar att det aldrig finns ett egenvärde i att en friskola stängs, utan det handlar alltid om vad som är bäst för barnen. Tvärtom menar vi att friskolesystemet öppnar upp för en valfrihet och en variation av skolor som bidrar positivt till eleverna och familjerna.

Jag skulle säga, herr talman, att det fina i den här propositionen är att den låter seriösa och långsiktiga huvudmän fortsätta bedriva verksamhet samtidigt som regelverket ska göra det svårare för aktörer som inte tar sitt ansvar.

Man kan ha olika uppfattningar om marknad, valfrihet och ägandeformer. Men jag tror att vi kan enas om en sak, och det är att varje barn har rätt till en skola som fungerar. Varje elev har rätt till undervisning av god kvalitet. Varje lärare har rätt till rimliga förutsättningar att genomföra sitt uppdrag, och varje förälder ska kunna känna trygghet i att skolans första prioritet alltid är barnens utbildning. I slutändan är det ju liksom inte systemet som går till skolan varje morgon, utan det är barnen. Det är deras möjlighet att lyckas, växa och forma sin framtid som måste vara utgångspunkten i alla beslut som vi tar i den här kammaren.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Eftersom det är sista debatten för mandatperioden vill jag också passa på att tacka talmanspresidiet, utskottskansliet, kammarkansliet och utskottsledamöterna för allt arbete och samarbete under mandatperioden.

(Applåder)