Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag, vilket innebär avslag på de motionsyrkanden som har väckts inom området och bifall till regeringens förslag.

Fru talman! Det vi debatterar i dag är egentligen större än enskilda paragrafer i utlänningslagen. Det handlar om vilken migrationspolitik Sverige ska ha. Det handlar om hur vi skapar ordning och reda. Det handlar om hur vi får integrationen att fungera bättre. Det handlar om hur vi kan förena tydliga krav med medmänsklighet och ansvar.

För Kristdemokraterna är svaret tydligt: Sverige behöver en migrationspolitik som är stram, rättvis och långsiktigt hållbar. Vi behöver en politik som tar hänsyn till Sveriges förmåga att integrera människor som kommer hit. Vi behöver en politik som ställer krav på den som kommer till vårt land, men vi behöver också en politik som ser den enskilda människan och som kan göra rimliga undantag när människor riskerar att hamna mellan olika regelverk. Det är precis denna balansgång som den proposition vi diskuterar i dag handlar om.

Herr talman! Kristdemokraterna har tillsammans med övriga partier i Tidösamarbetet stakat ut en ny och nödvändig riktning för svensk migrationspolitik. Det är viktigt att komma ihåg varför.

År 2022 fick vi svenska folkets mandat att lägga om migrationspolitiken. Det var ett mandat att gå från en tidigare politik med mycket omfattande invandring och alltför låga krav till en mer restriktiv och rättvis migrationspolitik. Det var ett mandat att ta problemen med integration på allvar. Det var också ett mandat att återupprätta principen att migration måste vara förenlig med Sveriges förmåga att integrera människor och skapa ett fungerande samhälle.

Vi måste våga tala klarspråk. Migration är inte bara en fråga om hur många människor som får komma till Sverige. Det handlar också om vad som händer efter att man har kommit hit. Har man möjlighet att lära sig svenska och kan man lära sig svenska? Har man möjlighet att få ett arbete? Kan man försörja sig själv? Kan barn växa upp i trygghet, och kan man bli en del av det svenska samhället? Det är dessa frågor som i hög grad avgör om migrationen blir en tillgång eller om människor riskerar att fastna i långvarigt utanförskap.

Herr talman! Kristdemokraternas människosyn bygger på att varje människa har ett unikt och okränkbart värde. Men just därför måste politiken också vara realistisk. Vi kan inte hjälpa människor genom att föra en migrationspolitik som leder till segregation, trångboddhet, arbetslöshet och långvarigt utanförskap.

Vi kan inte blunda för att den tidigare politiken har bidragit till de problem som Sverige nu måste hantera. Och vi kan inte fortsätta att fatta beslut utan att fråga oss hur samhället faktiskt kan klara av integrationen.

Herr talman! Samtidigt som vi måste ha ordning och reda måste vi också kunna se när ett regelverk får konsekvenser som inte var avsedda. Det är precis detta som den nya så kallade tonårsventilen handlar om. Sedan Sverige införde tillfälliga uppehållstillstånd redan 2016 har en situation uppstått där unga människor som kommer till Sverige som barn och fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar hamnar i ett juridiskt tomrum när de fyller 18 år. Då förändras den juridiska bedömningen. I lagens mening är man inte längre sina föräldrars kärnfamilj på samma sätt som ett minderårigt barn. Därför kan grunden för uppehållstillstånd helt falla bort.

Problemet är också i många fall att man inte har haft tillräckligt med tid för att uppfylla kraven för ett eget uppehållstillstånd. Detta är en situation som ingen regering bör ignorera, och det är en situation som vi nu tar ansvar för att lösa.

Herr talman! Det är också viktigt att påminna om historiken. Det här problemet uppstod inte i går. Det är inte ett problem som har uppstått under den här regeringens tid. Sedan förändringarna av migrationslagstiftningen skedde för tio år sedan har situationen funnits. Den har alltså funnits även under S-regeringar, även om tidigare talare har försökt skapa en dimridå och säga att detta är den här regeringens problem.

Problematiken blev särskilt uppmärksammad genom den offentliga debatten om de så kallade tonårsutvisningarna. Men det är viktigt att hålla isär politisk retorik och vad lagstiftningen faktiskt säger. Den tidigare, generösare bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter var inte specifikt utformad för att lösa just den här problematiken. Det är därför vi nu behöver en mer träffsäker lösning och inte ännu ett tillfälligt undantag. Vi behöver inte ytterligare en specialregel utan en tydlig, permanent och förutsägbar bestämmelse.

Herr talman! Det är därför propositionen innehåller en helt ny ventil. Den innebär att unga vuxna mellan 18 och 21 år ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar. Det här är en viktig förändring. Den bygger på insikten att gränsen mellan barn och vuxen inte alltid fungerar på samma sätt i juridiken som den gör i verkligheten.

En 18-åring är myndig, men det betyder inte att familjebanden försvinner. Det betyder inte att föräldrarna slutar att vara föräldrar, och det betyder inte att en ung människa som har kommit till Sverige som barn plötsligt har samma förutsättningar som en vuxen person som har levt hela sitt liv här. Det är därför vi nu skapar en ventil.

Herr talman! Det är också viktigt att den nya ventilen inte bara gäller personer som befinner sig i Sverige. Även personer som redan har lämnat Sverige ska kunna omfattas. De ska kunna söka och beviljas uppehållstillstånd enligt den nya bestämmelsen och därmed få en möjlighet att återvända. Det är en viktig del av lösningen.

Det är nu vi skapar en permanent regel för framtiden, och då ska vi också kunna hantera de människor som redan har drabbats av den tidigare situationen.

Herr talman! Det är viktigt att säga detta tydligt: Att vi nu skapar en ventil för unga vuxna innebär inte att Kristdemokraterna överger principen om en restriktiv migrationspolitik, utan tvärtom. Vi kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi kan säga nej till en alltför omfattande anhöriginvandring och samtidigt säga ja till en rimlig lösning för unga människor som har kommit till Sverige som barn. Vi kan ställa krav på integration och samtidigt förstå att unga människor behöver möjlighet att fullfölja sin skolgång och skapa en framtid. Vi kan värna en reglerad migration och samtidigt vara mänskliga. Det är inte motsatser; det är ansvar.

Herr talman! Samtidigt måste vi tala om den andra stora delen av propositionen: anhöriginvandringen. Här behövs förändringar. Under lång tid har anhöriginvandringen varit omfattande, och reglerna i Sverige har i vissa avseenden varit alltför generösa jämfört med andra länder i Europa. Det är inte hållbart.

För Kristdemokraterna är integrationen central. Den som kommer till Sverige ska ges möjlighet att bli en del av samhället, men samhället måste också ställa krav. Ett av de viktigaste kraven handlar om att människor ska ha möjlighet att försörja sig själva och sin familj. Därför är det viktigt att försörjningskravet skärps.

Vi höjer nu försörjningskravet markant. Det är också relevant att det ska gälla även vid förlängningsansökan. Försörjning handlar inte bara om ekonomi. Det handlar om självständighet, om delaktighet och om möjligheten att stå på egna ben. Det handlar om att skapa en väg in i det svenska samhället.

Arbete är en av de viktigaste nycklarna till integration. När människor arbetar lär man sig svenska genom vardagen, man möter kollegor, man får ett socialt sammanhang och man bidrar genom att betala skatt. Barn får se sina föräldrar gå till jobbet. Det är så utanförskap bryts.

Herr talman! Vi inför också en väntetid på två år som huvudregel innan en anknytningsperson kan ta hit sina familjemedlemmar. Varför gör vi det? Därför att det är rimligt att den som kommer till Sverige först får möjlighet att etablera sig, att lära sig språket, att få en bostad, att få ett arbete, att bli självförsörjande och att komma in i samhället.

Detta är inte ett straff, utan det är en del av en politik som vill skapa bättre förutsättningar för integration. Vi måste våga fråga vad som faktiskt ger människor bäst möjligheter att lyckas i Sverige. Svaret är inte att skapa parallella samhällen där människor aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Svaret är etablering, språk, arbete och ansvar.

När Tidösamarbetet genomför dessa förändringar är det intressant att se hur oppositionen agerar. Vi hör återkommande löften från vissa partier på vänsterkanten om att migrationspolitiken ska vara stram. Men när de konkreta besluten kommer blir bilden betydligt mer splittrad.

Socialdemokraterna säger att de står bakom en stramare migrationspolitik. Samtidigt finns inom den rödgröna kaosoppositionen starka krafter som vill gå tillbaka till en betydligt mer generös migrationspolitik. Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver i flera frågor en riktning som skulle innebära en återgång till en politik med betydligt färre krav.

Detta är inte en väg som vi kristdemokrater vill gå. Det ger en tydlig försmak av hur det blir i en framtida rödgrön kaosregering, som jag naturligtvis hoppas inte blir verklighet. Den så kallade S-ledda vänsterlutande regeringen kommer att gå en vinglig och oförutsägbar väg där klackarna helt säkert sätts i backen och drar politiken åt motsatt håll av Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet trots Socialdemokraternas mantra om en stram migrationspolitik.

Det är nog också därför det är så svårt att få svar på vad S vill göra i regeringsställning. Man vet inte vem man vill eller kan samarbeta med eller vem som drar åt vilket håll. Mitt råd till Sveriges invånare är: Undvik detta experiment!

Herr talman! Vi har sett vad resultatet blir av en alltför hög invandring i kombination med en kravlös integrationspolitik: utanförskap, segregation, trångboddhet och i vissa områden en växande känsla av att det svenska samhället är långt borta. Det är inte ett arv vi ska acceptera, utan det är problem vi måste lösa.

Herr talman! Sverige behöver en fortsatt stram, rättvis och ansvarsfull migrationspolitik. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga Tidöpartier visat att det går att förändra politiken. Vi har visat att det går att gå från en politik med alltför låga krav till en politik där ansvar, krav och integration står i centrum. Det arbetet måste fortsätta.

Sverige ska vara ett land där den som kommer hit och gör rätt för sig får möjlighet att bygga en framtid. Men Sverige ska också vara ett land där våra lagar gäller och där fattade beslut respekteras. Det är så vi skapar trygghet, det är så vi stärker integrationen och det är så vi bygger förtroende. Det är så vi bygger ett Sverige som håller ihop.

Vi på Tidösidan, i det blågula laget, är beredda att ta det fortsatta ansvaret för att föra Sverige i samma riktning även den kommande mandatperioden.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets majoritetsförslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.