Herr talman! Vad är riskfritt? I mitt anförande pekade jag på ett antal av de risker och farhågor som Morgan Johansson nu nämner, just för att det är någonting som vi har haft med oss i beredningen i utskottet och ventilerat från olika håll.

Vad är riskfritt? Är det mer riskfritt att vara stillastående en tid, avvakta och se när den här reformen skulle kunna genomföras framåt? Eller är det att våga ta ställning, våga ta steget och röra på oss när vi ser att det ändå finns en möjlighet att göra detta innan hotbilden eventuellt är ännu allvarligare mot vårt land? Vi vet ju i vilken riktning det har gått den senaste mandatperioden.

Det finns mycket kritik mot processen. Jag upplever att Socialdemokraterna är tydligast kritiska mot själva processen, både i betänkandet och i den offentliga kritiken. Man har någonstans accepterat reformen, men man är kritisk till processen och tidsplanen. Det är för den delen inte heller första gången vi har den här typen av process – det har ju varit liknande processer för instiftandet av Utbetalningsmyndigheten, miljöprövningsmyndigheten och andra myndigheter. Det är inte unikt, det är inte första gången, utan det har förekommit tidigare.

Man brukar ibland tala om att politik är det möjligas konst och att politik handlar om prioriteringar. Här handlar det om att väga samman intressen. Det finns fördelar, och det finns behov som pekar på betydelsen av att inrätta den här reformen. Det finns risker och farhågor, men om man aldrig vågar ta risker kan inte heller politiken och vårt ansvar för Sveriges säkerhet och för våra medborgare röra sig framåt. Det har vi sett många gånger under historien.