Fru talman! Även jag vill inledningsvis tacka Tony Haddou för gott samarbete, i varje fall vad gäller processuella frågor, utskottsarbete och annat. Jag vet att Tony Haddou nu gör sin sista debatt i Sveriges riksdag; han kandiderar inte till ytterligare en mandatperiod i riksdagen. Tony ska ha ett stort tack för fint samarbete i socialförsäkringsutskottets presidium. Även om vi har haft frejdiga debatter i denna kammare har vi kunnat skilja på sak och person när vi har planerat utskottets arbete, och det är jag väldigt tacksam för.

Den debatteknik, debattstil eller gyttjebrottning som vänsteroppositionen vill ägna sig åt när det gäller migrationspolitiken, som jag nämnde apropå Niels Paarup-Petersens diverse inlägg i kammarens talarstol och i sociala medier, bekräftar Tony Haddou nu att han ställer upp på. Jag tycker att den är vämjelig. Jag tycker inte att vi ska debattera på det sättet i svensk politik.

Vi har följande ingång: Ska man ta sina anhöriga till Sverige bör man kunna försörja dem. Det ska alltså inte ligga svenska skattebetalare till last genom att socialförsäkringssystemet eller andra bidrag används för att försörja anhöriginvandrare. Det ska vara ordning och reda. Sverige ska inte sticka ut i Europa som generösare än övriga.

De exempel som tas upp är så extrema att jag knappt har ord för det. Jag vill säga att det trots allt görs en individuell prövning utifrån den gällande lagstiftningen, som vi kommer att fatta beslut om här i morgon. Det finns ett antal olika undantag. Det finns möjligheter att se till familjens helhet.

Det som Vänsterpartiet, Centerpartiet och andra debatterar om nu handlar om att måla upp ett skräckscenario. Jag tycker inte att det hör hemma i svensk politik, och jag betackar mig för det.