Fru talman! Det är många intressanta påståenden i detta.

Vi har inte bara två underrättelsemyndigheter. Jag antar att Håkan Svenneling syftar på Must och den nya civila underrättelsemyndigheten. Men vi har ju därutöver FRA och Säpo, som också är underrättelsemyndigheter.

Det är fullt naturligt att jag tar över ansvaret när det handlar om inrättandet av just en civil underrättelsemyndighet eftersom det inte är en försvarsunderrättelsemyndighet.

När det gäller tidsplanen har vi alltså haft två år för en utredning och ett år för en proposition. Jag skulle säga att det är standard, numera kanske till och med lite åt det längre hållet, i svensk lagstiftningsprocess. Och det som är viktigt att understryka här är att Lagrådet, som har till uppgift att granska om processen har följt de krav på beredning som ställs i regeringsformen, inte har haft något att invända över huvud taget i den delen – till skillnad från till exempel när det gällde gymnasielagen, där de påtalade att gränsen var nådd. Där, mina damer och herrar och fru talman, gick det verkligen undan! Allt är relativt.

Jag är som sagt tacksam för de synpunkter som har kommit under remissförfarandet. Det här är inte en enkel sak. Det försöker regeringen inte heller påstå. Men vi har ju därigenom också haft möjlighet att omhänderta många av de synpunkterna. Man jobbar nu oerhört nära mellan berörda myndigheter och den genomförandekommitté som är satt att inrätta den nya myndigheten, och eftersom den nya myndigheten genomförs stegvis är jag övertygad om att man kommer att säkerställa att det inte blir något förmågeglapp under tiden. Det är naturligtvis helt avgörande.

Slutligen tror jag också att tittarna kan bli förvirrade, för det låter som att detta är en diskussion om huruvida den här myndigheten ska inrättas eller inte. Det är dock ingen som har reserverat sig mot de här lagförslagen, så vi är i grunden överens. Men så där tenderar det ju att bli i svensk politik, särskilt i valrörelsen.

(Applåder)