Fru talman! Vi debatterar alltså betänkande SoU40 Skyldighet att betala för tandvård – nya regler för vissa utlänningar, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Den moderatledda regeringen har under mandatperioden genomfört historiskt många reformer, och lagstiftningsarbetet kring dessa reformer har varit massivt. När man genomför stora reformer får det också påverkan på omkringliggande lagstiftning, och därför är det naturligt att vi gör förändringar utifrån den verklighet som råder för tillfället.

Fru talman! Lagförslaget innebär nya regler om tandvårdsavgifter för vissa utlänningar, till exempel sökande av internationellt skydd, utlänningar som hålls i förvar och utlänningar som fått ett beslut om avvisning men där verkställigheten inte kunnat genomföras. De ska betala skälig ersättning till Migrationsverket för tandvård.

Förslaget gäller personer över 18 år om det finns en inkomst eller egna tillgångar.

Fru talman! För människor som vistas i landet på osaklig grund i form av icke verkställda myndighetsbeslut, eller som håller sig undan avvisning eller utvisning, bör tandvård som inte kan anstå inte vara subventionerad. Men där det finns behov av tandvård som inte kan anstå är förslaget att detta hanteras av regionernas och kommunernas verksamhet för ekonomiskt bistånd. I propositionen avsätter regeringen 108 miljoner för att täcka kostnader som uppstår och skjuts över på regionerna och kommunerna.

Fru talman! Jag tycker att det är högst rimligt att man själv står för sina kostnader när det gäller tandvård om man har egen inkomst eller egna medel. Likväl är det rimligt att samhället hjälper dem som har tandproblem som inte kan anstå men som saknar medel. Två huvudprinciper som kommunerna jobbar efter i dag – det är inte sällan man ger bistånd till personer som behöver hjälp med tandvård – är att människor ska kunna tugga mat och att de inte ska känna smärta. Det är två mycket rimliga principer.

Fru talman! Propositionen innehåller också ett avsnitt om tillståndsplikten för privata tandvårdsgivare. Vid införandet av tillståndsplikten fanns en övergångsregel som innebar att aktörer som hade påbörjat sin verksamhet före den 1 januari 2026 skulle ha lämnat in en ansökan före den 2 mars 2026, vilket en del missade.

Dessa verksamheter beviljas nu att få fortsätta under förutsättning att en ansökan lämnas in före den 1 januari 2027. Det innebär att dessa kliniker får bedriva sin verksamhet även i fortsättningen utan ett godkänt tillstånd från Ivo, men det gäller givetvis inte verksamheter som har fått ett avslag på tidigare ansökan och där avslaget har trätt i laga kraft.

Fru talman! Det finns ingen i denna kammare som är nöjd med att lagförslag som syftar till att säkerställa kvalitet och att verksamheten bedrivs på ett seriöst sätt ska förhindras att bedriva sin verksamhet för att tillståndsmyndigheten inte hanterar ärendena tillräckligt snabbt. Ivos uppdrag och arbetsbörda har under denna mandatperiod förändrats radikalt. Samtidigt har det tillskjutits medel till myndigheten för att klara uppdraget. Tyvärr har omställningsarbetet inte gått tillräckligt snabbt.

Jag vet att myndigheten jobbar mycket hårt med omställningsarbetet för att komma i kapp med hanteringen av inkomna ärenden. Förändringen löser inte alla problem, men det är ett mycket viktigt kliv i rätt riktning – speciellt för de aktörer som hamnat i kläm på grund av de gällande övergångsreglerna.

Slutligen vill jag som sista talare den här kvällen – förhoppningsvis – tacka våra fantastiska tjänstemän, våra talmän och ett otroligt trevligt utskott. Det är lite av en sorgens dag att fyra ledamöter i utskottet ska lämna oss.

Den som har stått mig närmast är givetvis Malin, min partikollega. Vi har haft fantastiskt roligt ihop dessa fyra år, och hon är en otrolig människa. Hon är väl påläst, och hon driver hela partiet framåt i frågorna. Hon har varit en otrolig kraft.

Maj har lämnat kammaren för dagen. Jag och Maj har pratat mycket om allt möjligt. Politiskt sett är vi stora motståndare. Vi är sällan överens politiskt, men vi har haft många samtal om allt möjligt. Hon är en otroligt inkännande människa, som jag också kommer att sakna.

Det finns ytterligare en vänsterpartist, nämligen Karin. Hon är kanske motsatsen till Maj. Hon är oerhört skarp i talarstolen. Man vet alltid att när Karin begär replik kommer det inte att bli lätt. Hon är stenhård, kör sin linje, och man känner hur man blir hoptryckt i talarstolen när man ska försöka svara. Men när man lämnar talarstolen och tar Karin i hand brukar hon viska: ”Det här var roligt!” Hon gör det med glimten i ögat. Rent politiskt är jag och Karin i princip aldrig någonsin överens, och vi kommer troligtvis inte att bli det, men utanför debatten är hon en fantastiskt trevlig människa, oerhört kul att prata med – och ärtig för sin ålder, får man verkligen säga!

Sist, men inte minst, Anna! Hon låter inte så mycket. Hon är lite tystlåten, men hon är oerhört påläst. Hon är människan i rummet som sitter och analyserar oss andra. Hon är eftertänksam med oerhört kloka inspel i utskottet, och hon har alltid en mjuk och vänlig ton. Oavsett om hon är glad, arg eller upprörd har hon ett tonläge som skapar ett lugn i rummet.

Ni kommer att saknas i vårt utskott, och jag hoppas verkligen att ni har upplevt att vi har haft fyra riktigt bra år i utskottet tillsammans tack vare vår ordförande Christian. Han har hållit ihop utskottet på ett bra sätt.

Det viktigaste för mig när det gäller politik är att vi ska vara oense i politiken. Det är det som är demokrati, det vill säga att det finns en opposition. Men vi måste skilja på politik och person, och det tycker jag att vi gör på ett bra sätt i socialutskottet. Tack så mycket!

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag har noterat att det har varit många tack under dagen. Ledamöter som ska lämna riksdagen har tidigare i samband med avslutningen fått ett tack av talmannen och hela kammaren.)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 augusti.)