Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Efter tio års väntan ska vi äntligen ta bort ett orättvist system. Att det skulle behövas en hel mandatperiod för att utreda och komma fram till detta viktiga beslut är faktiskt förvånande. Detta har Sverigedemokraterna kämpat för sedan ni andra införde det.

Men nu är vi äntligen här. När riksdagen röstar igenom detta är det en seger för skötsamma och strävsamma människor i Sverige.

Vi har under lång tid haft ett system där personer som vistas här illegalt har kunnat få tandvård som inte kan anstå, efter bedömning av tandläkare, för en symbolisk avgift på 50 kronor. Det är ett system som är svårt att försvara.

Låt mig ta ett bra exempel från verkligheten. Föreställ er byggnadsarbetaren Anders, 50 år. Han vaknar en natt med kraftig tandvärk i en kindtand. Smärtan är pulserande och strålar ut i käken och örat. Han tar smärtstillande, men det hjälper bara tillfälligt. På morgonen ringer han tandläkaren. Det finns både folktandvård och privata tandläkare att ringa, och Anders väljer den vårdgivare som kan erbjuda honom en akuttid snabbast.

Vid besöket konstateras att Anders behöver rotfylla en tand. Det handlar inte om kosmetisk tandvård. Det handlar om behandling för att stoppa smärta och behandla en infektion. Det är alltså vård som inte kan anstå.

Anders är dessutom inte 67 år eller äldre och kan därför inte ta del av den förmånliga tiotandvård som Tidöregeringen har infört för äldre. Hans kostnad kan, beroende på vårdgivare och vilka åtgärder som krävs, uppgå till mellan 5 000 och 8 000 kronor, trots det allmänna tandvårdsstödet.

Samtidigt har vi haft ett system där en person som vistas illegalt i Sverige och arbetar svart kan få motsvarande vård för 50 kronor.

Fru talman! Det är denna orimlighet vi nu gör upp med. Det är inte rimligt att den som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig ska kunna stå med en tandvårdsräkning på flera tusen kronor, samtidigt som en person som inte har rätt att vistas i landet kan få samma vård för en symbolisk summa.

Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Vi ska ha ett välfärdssystem som i första hand finns till för dem som är en del av vårt samhälle – för dem som arbetar, betalar skatt och bidrar.

Om en person som saknar möjlighet att betala sin tandvård befinner sig i en situation där vården är nödvändig finns det möjligheter att söka stöd genom socialtjänsten i den kommun där personen vistas. Det är en betydligt mer rimlig ordning än att skattebetalarna automatiskt ska stå för vården genom ett särskilt system för personer som vistas illegalt i landet. Och vet vi vilka personer som är i landet?

Vi ska ha ett tandvårdssystem som är rättvist. Den som arbetar och gör rätt för sig ska inte hamna sist i kön. Den som har tagit ansvar för sitt liv och för samhället ska kunna förvänta sig att samhället också behandlar honom eller henne rättvist. Därför är dagens beslut viktigt. Vi tar nu ytterligare ett steg mot ett mer rättvist och hållbart välfärdssystem.

Fru talman! Jag vill också säga något om den tillståndsplikt som vi har infört för privata tandvårdgivare.

Jag vill vara tydlig: Tillståndsplikten är både bra och nödvändig. Vi har under lång tid sett hur välfärdskriminaliteten har brett ut sig i vårt samhälle. Därför måste vi säkerställa att de verksamheter som får bedriva tandvård håller hög kvalitet och att skattebetalarnas pengar går till seriösa aktörer.

När vi införde tillståndsplikten uppstod dock också ett problem som vi måste ta på allvar. Många seriösa företagare har gjort det som förväntats av dem. De har skickat in sina ansökningar och gjort rätt för sig, men sedan har handläggningstiderna blivit alldeles för långa. Det kan inte vara meningen att en seriös företagare ska riskera konkurs därför att man väntar på ett tillstånd från en myndighet.

Vi har lagt ett viktigt och omfattande uppdrag på Ivo. Därför är de nya övergångsbestämmelserna med anledning av tillståndsplikten för privata tandvårdgivare viktiga.

Jag vill särskilt lyfta fram det arbete som socialminister Jakob Forssmed och Socialdepartementet har gjort. Man har lyssnat på problemen, varit i kontakt med Ivo och arbetat fram övergångsregler för att lösa situationen så skyndsamt som möjligt. Och – det är viktigt att säga – de nya övergångsreglerna träder i kraft redan den 23 augusti.

Det här är ett bra exempel på att politik också handlar om att kunna korrigera när man ser att en reform får oönskade konsekvenser för seriösa aktörer.

Tillståndsplikt ska vi ha. Vi ska fortsätta bekämpa välfärdskriminaliteten. Men vi ska samtidigt se till att seriösa företagare får möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet medan deras ansökan handläggs.

Fru talman! Det finns också en viktig lärdom här: Det går inte att lägga mer och mer uppgifter på en myndighet utan att säkerställa att myndigheten har kompetens och resurser att klara sitt uppdrag. I så fall riskerar en reform som är både nödvändig och riktig att drabba de människor och företag som faktiskt gör rätt för sig. Det är en läxa som vi måste ta med oss framåt.

Vi ska vara tuffa mot välfärdskriminaliteten, men vi ska också vara rättvisa mot de seriösa företagarna. Det är så vi bygger ett tryggt, rättssäkert och hållbart välfärdssystem.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag till beslut. Samtidigt vill jag tacka mina kollegor i socialutskottet för allting under den här perioden. Jag kom in efter två år. Tack så mycket!