Herr talman! Det har blivit dags att göra upp med en orättvisa inom svensk tandvård, nämligen de särregler som har gällt asylsökande och personer som egentligen saknar rätt att vistas i Sverige.

I mars 2013 överlämnade den dåvarande regeringen en proposition till riksdagen som gick ut på att samtliga landsting skulle bli skyldiga att erbjuda personer som vistades i Sverige utan tillstånd nära nog gratis tandvård. Vuxna asylsökande men också utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd har nu rätt till tandvård som inte kan anstå. För asylsökandes behandling hos en tandläkare hos folktandvården eller hos en tandläkare som tillhör en vårdgivare som regionen har avtal med tas i dag ut en avgift om endast 50 kronor.

Den tidigare regeringen ville väl, men det har inte varit rättvist att personer som saknar rätt att vistas i Sverige, som inte bidragit till välfärden, har kunnat få tandvård för en femtiolapp medan äldre svenskar varit tvungna att betala betydligt mer. Det är inte heller rimligt att erbjuda den sortens välfärdsförmåner för personer som befinner sig i Sverige illegalt när vi samtidigt behöver föra en restriktiv migrationspolitik och ha en mycket begränsad invandring till Sverige framöver för att klara integrationen och kunna stärka vår svenska samhällsgemenskap.

I den proposition som behandlas i dagens betänkande föreslår regeringen nya regler om tandvårdsavgifter för vissa utlänningar och att den så kallade femtiolappen avskaffas. Vår intention är att tandvård för de berörda grupperna i första hand ska finansieras av personerna själva, utan de positiva särreglerna i förhållande till svenska medborgare.

Propositionen innebär att personer som söker internationellt skydd och utlänningar som hålls i förvar hos Migrationsverket eller som har fått ett beslut om avvisning eller utvisning men där verkställigheten har inhiberats ska betala skälig ersättning till Migrationsverket för tandvård som inte kan anstå om de har fyllt 18 år och har inkomst eller egna tillgångar.

För den som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning – det gäller personer som håller sig undan avvisning eller utvisning – ska tandvården inte längre vara subventionerad. De får betala enligt vad vårdgivaren bestämmer, men betalningsskyldigheten ska alltså inte längre vara begränsad till den tidigare beslutade så kallade femtiolappen.

Herr talman! Dagens betänkande rymmer även ett annat viktigt förslag. Inför den 1 januari i år behövde Sveriges tandläkare anpassa sin verksamhet både till reformen om ett förstärkt högskolekostnadsskydd för tandvård och till reformen om stärkt kontroll över tandvårdssektorn. Den sistnämnda omfattar tillståndsplikten för privat tandvårdsverksamhet.

Det har visat sig att det finns privata aktörer som inte fullt ut tagit del av förändringarna, trots försök att informera om de nya lagkraven. Den ordning som gäller nu är att den verksamhet som påbörjats före den 1 januari 2026 men inte anmälts till vårdgivarregistret inte får bedrivas under tiden då ansökan prövas.

Vi kan också konstatera att handläggningstiden hos Ivo har uppgått till flera månader. Det duger inte, och jag vet att socialminister Jakob Forssmed för en dialog med myndigheten om detta.

Att tandläkare i onödan får sluta med sin pågående verksamhet får förstås allvarliga negativa konsekvenser för vårdgivarna och patienterna. Det här vill regeringen göra något åt.

I propositionen föreslås därför att en privat tandvårdsgivare som före den 1 januari 2026 hade påbörjat sin verksamhet men inte anmält detta till Ivo ska få bedriva verksamheten utan tillstånd till dess att ansökan har prövats slutligt under förutsättning att en ansökan ges in före den 1 januari 2027. Lagändringen föreslås träda i kraft den 23 augusti 2026.

Kristdemokraterna stöder regeringens proposition. Vi yrkar bifall till socialutskottets betänkande.

Eftersom detta är mandatperiodens sista debatt för socialutskottet vill jag som ordförande för utskottet passa på att tacka talmännen, kammarkansliet, vårt eget utskottskansli och alla kollegor i socialutskottet för den här tiden. Det har varit en förmån att få leda utskottets arbete. Jag uppskattar att vi har haft en konstruktiv anda och ett trevligt samarbetsklimat trots politiska skillnader.

Med tanke på att flera ledamöter slutar och inte ställer upp för omval vill jag särskilt tacka dem för deras insatser i riksdagen. Jag vill också önska dem ett varmt lycka till med det som de tar sig för framöver.