Herr talman! Jag har också samlat mig lite nu. Jag tänker så här: Den nya socialtjänstlagen är en superfin grund för arbetet, precis som ministern säger. Jag är helt övertygad om att om vi pumpar in resurser för att det här ska bli verklighet över hela landet och ser till att socialtjänsten mäktar med uppdraget kommer vi nog en väldigt lång bit på väg. Det gäller även tillsammans med till exempel den lagstiftning vi debatterade tidigare i dag om barns rätt.

Jag delar även till hundra procent uppfattningen att många barn har missats och inte fått hjälp i tid och till sist själva får bära straffet för den utsatthet de har. Problemet är att jag tror att den här lagstiftningen kan fortsätta att bidra till just den utvecklingen.

Vi vill verkligen hitta en lösning när det gäller föräldrar som tackar nej. Det är därför vi säger att man behöver kartlägga och se de bakomliggande orsakerna.

Som jag sa i mitt inlägg har vi en historisk jätteskuld att betala tillbaka. Socialtjänsten har legat fruktansvärt mycket efter med arbetet med barn. Man ligger efter i hela vårdkedjan. Det finns ett hål som måste täppas igen, och det är här jag tycker lagstiftningen blir så knepig. Den kommer in från sidan och straffar både barn och föräldrar.

Det är klart att man kan vilja straffa någon som inte tar sitt ansvar. Den känslan får jag också. Det är bara det att forskningen pekar på att det snarare är motivation som ger varaktig förändring. Det finns projekt där det arbetas väldigt aktivt och otroligt framgångsrikt med att motivera föräldrar som är omotiverade. Det behöver inte betyda att de inte bryr sig om sina barn. Det kan finnas helt andra orsaker. Det är därför även Centerpartiet säger att vi måste se vilka orsakerna är. Det är det jag vill skicka med. Jag är rädd att det här inte kommer att ge rätt resultat.