Fru talman! Som gammal jurist vet jag att juridiken lever sitt eget liv. Vi fryser ned politiken i juridik i lagarna, och sedan ska den tolkas och tinas upp varje gång man ska tillämpa den.

När man öppnar en sådan här ventil öppnar man därför också för stora risker. Det kan bli nya övergrepp på barn, och barnen kan komma att uppleva situationer som är mycket jobbiga. Det talades om risken för påverkan. Man kan vända på det: Om barnet bor i ett familjehem finns det nästan en större möjlighet att påverka och sätta ett barn under press där barnet faktiskt bor. Det slår alltså åt båda håll.

Personligen tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med den här typen av ventiler och öppningar eftersom de kan leda till något som vi inte kan förutse. Om man nu ändå vill ha detta tror jag att man måste vara mycket mer precis när det gäller när det ska kunna användas och i vilka situationer. Det borde beskrivas mycket tydligare i förarbetena än vad som nu har gjorts. Detta gör mig fundersam.

Jag misstror inte alls regeringen, och jag tror inte att det skulle finnas någon dålig avsikt med detta. Jag tror inte att regeringen har tänkt att det ska bli fel i slutändan. Men jag tror att det finns en alldeles för stor risk att det faktiskt blir fel, och det känner jag oro för. Det vill jag framföra här.

Som jag sa i mitt anförande tycker jag att det är viktigt att vi nu inte i vår strävan att öka barnrättsperspektivet snarare får det att slå över i ett familjehemsperspektiv där familjehemmets vilja ska gå över barnets. Vi har nu kommit till en situation där vi har gått ifrån föräldrarätten och ersatt den med ett mycket tydligare barnrättsperspektiv. Då tycker jag att det är synd om vi låter pendeln slå för långt.