Herr talman! Sanne Lennström har frågat finansministern vilket ansvar hon anser att regeringen har för att med sin ekonomiska politik stärka hushållens förmåga att bära de ökade kostnader som följer av att ha barn och vilka åtgärder hon vidtar för att leva upp till det ansvaret. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

I oroliga tider blir ekonomi en allt viktigare faktor för allt fler. Vi ärvde en skyhög inflation, skenande räntor och en utdragen lågkonjunktur. Nu är inflationen bekämpad. Räntorna har pressats tillbaka, och matpriserna går ned.

Under mandatperioden har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att stötta hushållen och stärka deras köpkraft. Regeringen har bland annat lättat skattebördan genom sänkt skatt på arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringen har även stöttat hushållen genom sänkt matmoms, sänkt barnomsorgsavgift och höjda bostadskostnadsgränser i bostadsbidraget, vilket särskilt gynnar barnfamiljer med låga inkomster.

En tvåbarnsfamilj har till följd av våra budgetar under mandatperioden fått ungefär 5 000 kronor mer i månaden, och ett ensamstående vårdbiträde med två barn har fått cirka 3 200 kronor mer i månaden. Detta har verkligen gjort skillnad, vilket man kan se i den fördelningspolitiska redogörelse som varje år görs i vårpropositionen. Det är rätt och rättvist att den som jobbar får behålla mer av sina intjänade pengar.

God ekonomisk tillväxt lägger grunden för ett samhälle som växer och blir starkare. Därför är det extra glädjande att Sverige har gått från EU:s absoluta botten när det gäller tillväxt, där landet låg när vi tog över 2022, till att nu tillhöra toppen, enligt EU-kommissionen.

Regeringen har genom extra ändringsbudgetar för 2026 (prop. 2025/26:236 och 2025/26:275) föreslagit ytterligare åtgärder för att stötta hushållen och den ekonomiska återhämtningen, bland annat sänkt skatt på bensin och diesel, ett nytt el- och gasstöd och ett nytt stöd för sänkta priser i kollektivtrafiken. Riksdagen har också beslutat i enlighet med regeringens förslag, vilket är särskilt glädjande.

Regeringens politik har, sett över hela mandatperioden, gett mest till dem som tjänar allra minst. Effekterna på hushållens ekonomi till följd av regeringens åtgärder under mandatperioden visar att ekonomin procentuellt sett har stärkts mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna. Detta har även lett till att befolkningens ekonomiska standard har ökat och till att andelen med låg inkomststandard har minskat under mandatperioden.

Det bästa verktyget för att bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är dock egen inkomst av arbete. För att på längre sikt hjälpa ekonomiskt utsatta hushåll är det därför otroligt viktigt att fler kommer i arbete.

Regeringen vidtar en rad olika åtgärder som syftar till att stärka arbetslinjen och göra det lönsammare att gå från bidrag till arbete. Att fler föräldrar går till jobbet innebär att barn får en stabilare ekonomisk situation och högre ekonomisk standard, vilket är gynnsamt för barns utveckling och trygghet. Detta återspeglas i att det endast är cirka 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetande föräldrar som har låg ekonomisk standard. När det gäller sammanboendehushåll där ingen av föräldrarna förvärvsarbetar är andelen med låg ekonomisk standard däremot mycket hög – runt 85 procent.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Arber Gashi (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.