Fru talman! Jag har stor respekt för att jag har en jurist framför mig. Låt mig dock gå igenom de fyra delar av rättsväsendet som detta handlar om, och rätta mig om jag har fel.

I till exempel civilrättsliga mål i allmänna domstolar där ena parten utgörs av jurister tillåts bara jurister och inga nämndemän eller andra icke-jurister att få medverka och döma i målen. Är det korrekt eller inte? För den som har möjlighet och råd kan domstolarnas, det vill säga juristernas, domar överklagas upp till Högsta domstolen. Men även där dömer enbart jurister, och de kan utan saklig motivering avslå en prövningsansökan. Därmed vinner domen slutgiltigt laga kraft.

Statsrådet hänvisar till att JO har till uppgift att utöva tillsyn över myndigheter och domstolar. Men JO kan inte ändra en dom eller ett beslut och är alltså inte någon instans som en förfördelad part kan vända sig till för att få en dom prövad. För att skapa insyn och rättssäkerhet i de här målen behöver också nämndemän eller andra icke-jurister medverka och döma i dem.

För den som anser att domare eller jurister begått brott vid tjänsteutövning i allmänna domstolar kan dessa domare anmälas till Särskilda åklagarkammaren, företrädd av riksåklagaren. Men i praktiken tillåts en enskild jurist på myndigheten att avgöra om ett mål ska avskrivas eller en förundersökning ska inledas. Är det detta som ministern kallar rättssäkert?

Förfarandet är uppenbart rättsosäkert. Även här är det endast jurister som tillåts granska och döma anmälda domare eller jurister.

Sedan hänvisar statsrådet till att advokater står under tillsyn av Advokatsamfundet. Det är just det som är problemet, eftersom deras egentillsyn i disciplinärenden inte kan uppfattas på något annat sätt än partiskt och rättsosäkert. Det kan i varje fall göra det.

Ministern hänvisar även till att advokater står under tillsyn av Justitiekanslern, men även här har rättssäkerheten stora brister.

Sveriges advokatsamfund är en intresseorganisation för landets advokater och har till uppgift att tillvarata och skydda deras intressen. Trots det tillåts advokaterna i Advokatsamfundet att utöva egentillsyn av anmälda advokatkollegors brott mot advokatetik och god advokatsed.

Dessa brott kan vara av en art som Advokatsamfundet önskar skydda. Den tidigare ordföranden för Sveriges advokatsamfund anmäldes till exempel för att ha begått grova brott mot advokatetik och god advokatsed. Bevisen ansågs ovedersägliga, men Advokatsamfundet valde att bortse från dessa bevis. De vägrade att ens kommentera dem och valde i stället att fria sin tidigare ordförande.

För att skapa rättssäkerhet i disciplinärenden behöver en ny ordning skapas så att ärendena avgörs av en majoritet som inte utgörs av advokater. Majoriteten bör helt eller till väsentlig del utgöras av icke-jurister. Hanteringen av dessa ärenden kan eventuellt fortsätta att ske inom ramen för Advokatsamfundets verksamhet, men de måste överföras till en annan myndighet på samma sätt som man redan har gjort i Norge och andra europeiska länder. Advokater är där i minoritet när beslut ska fattas.

Sedan har vi Justitiekanslern, som bland annat har till uppgift att utöva tillsyn av Advokatsamfundets beslut i disciplinärenden. Hos JK är det endast jurister som tillåts granska Advokatsamfundets beslut i disciplinärenden. Om de finner dem felaktiga får HD överpröva dem. Det här sker extremt sällan och bara om besluten varit så uppenbart felaktiga att medier uppmärksammat dem och därigenom fått JK att agera.

JK säger dessutom själv att myndighetens resurser är så begränsade att man inte har möjlighet att utföra någon mer omfattande tillsyn utan måste begränsa den till att innefatta de ärenden som kan vara av principiell betydelse.

För att skapa en mer opartisk och rättssäker tillsyn av Advokatsamfundets beslut i disciplinärenden bör självfallet också icke-jurister medverka i JK:s tillsyn. Mer resurser måste tillskjutas så att JK:s tillsyn blir tillräckligt omfattande.