Fru talman! Jag hoppas att den här frågan blir lite lättare för både fru talmannen och statsrådet att förstå kopplingen till.

För att skapa bästa möjliga rättssäkerhet inom rättsväsendet är det självklart mest grundläggande att det finns rättsliga förfaranden som ger optimala förutsättningar att förebygga risk för partiskhet, jäv och korruption. Men statsrådets svar visar att rättsväsendet i Sverige vilar på naiva förhoppningar.

I en rättsstat är det viktigt att allt och lite till görs för att förebygga all form av rättsosäkerhet inom rättsväsendet. Det är vi säkert helt överens om. Rättsosäkerhet kan leda till allvarliga skador både för den som blir drabbad och för den allmänna tilltron till rättsväsendet, vars företrädare aldrig får tillåtas stå över de lagar som gäller för övriga medborgare och företag eller tillåtas agera på ett sätt som inte är förenligt med den allmänna rättsuppfattningen i samhället.

Jävsreglerna, som hör till de mest centrala reglerna i förvaltningslagen, har tillkommit för att garantera ett objektivt och opartiskt handlande från förvaltningsmyndigheternas sida.

I grundlagen 1 kap. 9 § regeringsformen finns samma objektivitetsprincip, som man uttrycker så här: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.” Detta handlar alltså om allas likhet inför lagen. Tyvärr är det helt omöjligt att uppnå så länge enbart jurister tillåts granska och döma sina kollegor, det vill säga andra jurister.

Utifrån grundlagens och förvaltningslagens objektivitetsprincip och de jävsgrunder som anges där kan det givetvis inte anses vara ett opartiskt och rättssäkert förfarande att låta enbart jurister, utan insyn och medverkan från nämndemän eller andra icke-jurister, granska och döma yrkeskollegor. Varför? Jo, av den enkla anledningen att de dömande kan ha personliga och yrkesmässiga relationer eller gemensamma yrkesintressen eller att andra förhållanden kan råda som gör det olämpligt att en jurist dömer en annan jurist.

Det går inte att säga som ministern när han i allmänna ordalag kort och gott hänvisar till att myndigheter och domstolar utifrån grundlagen, förvaltningslagen och rättegångsbalken har att iaktta allas likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet samt följa de regler som finns om jäv.

Fru talman! Den relevanta frågan man i stället måste titta på är om det i vissa rättsliga förfaranden finns en inbyggd och uppenbar risk för jäv, partiskhet och korruption som gör att det förfarandet är olämpligt och inte förenligt med det grundlagen, förvaltningslagen och rättegångsbalken stipulerar och ger uttryck för och därför inte ska tillåtas. Förfarandet att låta enbart jurister döma, utan medverkan och insyn av nämndemän eller andra icke-jurister, är just ett sådant uppenbart rättsosäkert förfarande som inte bör tillåtas inom svenskt rättsväsen.

Ministern hänvisar till att det finns kontrollorgan som utövar tillsyn över rättsväsendet. Det låter ju tryggt. Men även i de här fallen är det jurister som kontrollerar hur yrkeskollegor har agerat. Det finns alltså en uppenbar risk för partiskhet.

I vissa fall säger också myndigheter som utövar tillsyn att de saknar resurser för mer omfattande kontroll. Det brister alltså även där. Om det hade funnits en mer opartisk och rättssäker tillsyn förändrar det ändå inte behovet av att skapa rättsliga system och förfaranden som i möjligaste mån redan från början motverkar partiskhet, jäv och korruption med felaktiga domar som följd. Speciellt viktigt är det här när den drabbade, motparten till dessa jurister, inte kan få sin sak prövad av andra än jurister. Många har inte heller råd att få saken prövad i högre instans.