Fru talman! Jag tänkte nog ändå be om att få hålla mig till de konstitutionella frågorna. Jag kan bara för sakens skull ändå markera att det kom ganska många bisarra påståenden, sett ur min synvinkel, från Elsa Widding vad gäller EU som något slags drivande kraft för en konflikt med Ryssland. Det är ju Putin som har startat ett krig mot Ukraina, först genom att ockupera Krim och sedan genom att öppna för ett fullskaligt angrepp mot Ukraina, som är en demokratisk rättsstat. Låt mig bara säga att det är en helt egen debatt. Men jag är verkligen på den motsatta sidan i förhållande till Elsa Widding i den frågan.

Vad gäller det konstitutionella vill jag bara säga att detta är ett uttryck för en ganska grund demokratisyn. Demokrati är inte liktydigt med att 51 procent av befolkningen i varje givet läge har rätt att göra vad de vill i relation till de 49.

Det fri- och rättighetsskydd som Elsa Widding, i alla fall som jag förstod det, uppskattade i något stycke i sitt inlägg är ju ett uttryck för att en majoritet inte får göra vad den vill i relation till enskilda individer. Det är en begränsning av, så att säga, detta med folkviljan om vi med det menar att 51 procent ska kunna göra vad de vill med de 49. Redan fri- och rättighetsskyddet är alltså ett uttryck för det.

Kollar man på våra grundlagar i stort ser man att det finns andra begränsningsregler. Ta exempelvis Natomedlemskapet – eftersom det handlar om att delegera förvaltningsuppgifter till ett annat land. Det var samma princip som gjorde sig gällande när vi nu ingick ett avtal med Estland om att hyra anstaltsplatser, eftersom det handlar om att delegera eller lämna över förvaltningsuppgifter, myndighetsutövning, till ett annat land. Ja, då krävs det tre fjärdedels majoritet här i riksdagen.

Är det ett uttryck för ett antidemokratiskt synsätt? Nej, det är ett uttryck för att den demokratiska rättsstaten bygger på checks and balances, makt och motmakt. Det handlar om en balans mellan individuellt fri- och rättighetsskydd och folkviljan. Det handlar om en balans mellan å ena sidan en enkel majoritets möjligheter att göra vad den vill i relation till länder utanför Sveriges gränser och å andra sidan den breda allmänhetens intresse av att inte till exempel kunna skicka iväg myndighetsutövning till andra länder med mindre än att det finns en bred uppslutning här i riksdagen.

Man kan säga att vår demokrati, vår demokratiska rättsstat, redan bygger på en sådan balans. Det finns minoritetsskyddsregler här i riksdagen som innebär att man måste skjuta på vissa beslut under en viss tid. Det är inte odemokratiskt. Det handlar om att en minoritet i vissa avseenden måste kunna skapa trögheter, så att säga, i processerna.

Vad gäller frågan om två tredjedelar tycker jag att det blev en bra balans. Jag står verkligen bakom det, så jag har inga problem att omtalas som statsrådet som vill göra detta. Jag vill ändå understryka att det var en parlamentariskt sammansatt grundlagsutredning där alla partier i riksdagen ingick – partier som såvitt jag känner till har olika värme i sin relation till EU-samarbetet, Natosamarbetet, DCA-avtalet eller vad det nu kan handla om – och där det i grund och botten finns en samsyn om att det måste finnas en balans mellan olika intressen i en väl fungerande demokrati.

Jag tycker därför att en bra balanspunkt vad gäller den här lösningen var att inte ha två tredjedelars majoritet i relation till det första beslutet eftersom det i sådana fall skulle omöjliggöra för en majoritet som inte är kvalificerad att väcka en grundlagsfråga och ställa den under demokratisk debatt i ett val. Detta tycker jag för egen del skulle ha blivit obalanserat.

Det här är däremot väl balanserat. Det är inte ett uttryck för en konspiration som tar sikte på EU eller Nato, utan det handlar om att vi allmänt sett ska bygga en demokratisk rättsstat som är balanserad mellan olika intressen. Det tycker jag att det här fångar på ett mycket bra sätt.