Fru talman! Tack, Elsa Widding, för möjligheten att få diskutera konstitutionella frågor här i skarven mellan sommar och hösttermin. Det känns alltid bra.

Frågan gäller om jag har gjort någon analys av hur demokratin påverkas när en minoritet ska kunna blockera ett beslut som nästan två tredjedelar av riksdagens ledamöter vill genomföra. Hon har även frågat mig om jag har tagit i beaktande några konkreta risker eller historiska exempel vid beslutet att höja tröskeln för grundlagsändringar, och om jag i så fall kan redogöra för dessa samt om jag har gjort någon analys av möjligheterna för Sverige att lämna EU om grundlagsändringen genomförs.

Låt oss börja med grundlagarna, som reglerar principerna för statsskicket och också är centrala för vår demokrati. När det gäller ändringar av grundlag krävs det sedan länge två likalydande riksdagsbeslut med ett mellanliggande val. Det kravet syftar till att förhindra förhastade ändringar av grundlag.

Den särskilda beslutsordningen för grundlagsändringar har fungerat väl och har inneburit ett särskilt skydd för grundlagarna. Det skyddet har förstärkts av att det bland riksdagspartierna har funnits en samsyn om vikten av en bred parlamentarisk förankring vid just grundlagsändringar. Den här inställningen har medfört att grundlagsändringar i de allra flesta fall också har genomförts med stöd av breda majoriteter i riksdagen.

Samtidigt finns det i dag inte några formella hinder mot att förslag antas med en enkel majoritet. Det finns alltså inte några garantier mot att en knapp riksdagsmajoritet på egen hand förändrar centrala delar av innehållet i grundlagarna i syfte att stärka sin egen maktposition eller på annat sätt gynna den egna politiska inriktningen. Vi har sett erfarenheter i andra länder som visar att demokratin, rättsstaten och fri- och rättighetsskyddet kan hamna under tryck.

Det här var bakgrunden till att en enig parlamentarisk kommitté lämnade förslag om att införa ett krav på kvalificerad majoritet vid beslut om att ändra grundlag – i kommittén stod då alla åtta partier i riksdagen bakom förslaget. Kravet på kvalificerad majoritet ger formellt stöd åt det synsätt som i praktiken redan har tillämpats i Sverige under en lång tid.

Ett krav på kvalificerad majoritet vid grundlagsändringar innebär i viss mån en begränsning av möjligheten för folkviljan att få genomslag. Men det kravet kan motiveras utifrån intresset av att stärka skyddet för demokratin. Grundlagarna innehåller regler som behöver vara mer beständiga än vanlig lagstiftning – där det finns starka skäl att beakta minoritetens intressen och uppfattningar. Det handlar bland annat om grunderna för vårt statsskick, demokratins funktionssätt och skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.

Det föreslagna kravet på kvalificerad majoritet gäller enbart vid det andra, bekräftande riksdagsbeslutet. Beslutet att anta en grundlagsändring som vilande kan alltså fortsatt fattas av en enkel riksdagsmajoritet. En sådan utformning innebär att riksdagsmajoriteten inte hindras från att ta initiativ till reformer som den anser är behövliga. Inför det mellanliggande valet finns då möjlighet att lyfta de här frågorna i den allmänna debatten och bygga en folklig opinion till stöd för att ändra grundlagarna.