Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för möjligheten att diskutera den här viktiga frågan i dag.

Jag börjar med säkerheten. Det råder ingen som helst tvekan om att kriminalvården måste vara en säker plats, både för dem som arbetar där och för dem som är intagna. Det som utgör straffet är frihetsberövandet och förstås inte att man utsätts för övergrepp under den tid man är inlåst i kriminalvården. Det är en självklar utgångspunkt. Det var också därför vi tog dessa uppgifter på väldigt stort allvar. Om jag inte är ute och cyklar var det Sekotidningen som under våren gjorde den här granskningen av sexuella övergrepp.

Det var också en lite ny aspekt av dubbelbeläggningen som kom upp. Jag tror att Kriminalvården fortfarande menar att den friktion som beror på dubbelbeläggningen inte i första hand har att göra med det som sker i cellerna utan med att det blir dubbelt så många personer på gemensamhetsytor som varit avsedda för mindre grupper. Det är framför allt där som det uppstår mycket friktion.

Det var i det avseendet jag använde ordet ”ändamålsenliga”. När vi nu bygger nytt och utgår från att det ska vara dubbelbeläggning är det klart att man kan anpassa lokalerna till den förutsättningen. Friktionen uppstår i hög grad i gamla lokaler avsedda för mindre grupper. När man bygger nytt kan man ta bort den friktionen och bygga på ett mycket mer ändamålsenligt sätt.

Visst är det klart att det finns en effektivitetsaspekt. Av en lång rad olika skäl har vi behov av fler anstaltsplatser. Ett sådant är förstås att vi skärper straffen, så att de ska bli mer rättvisa, ge bättre upprättelse för brottsoffer och skydda samhället mot allvarlig brottslighet. Det är också så att samhällsutvecklingen med den grova brottsligheten gör att det finns personer som begår så allvarliga brott att de kommer att sitta inne under en längre tid. Dessutom har polisen blivit mycket bättre på att klara upp de grova brotten, vilket i grund och botten är en mycket glädjande nyhet. Även detta skapar ett tryck på kriminalvården.

Vad gäller dubbelbeläggningen tycker jag att vi har hittat ett klokt och väl avvägt sätt att arbeta. För att spetsa till det lite kan jag säga att tidigare regeringars expansion av kriminalvården innebar att man inte byggde nytt utan öppnade för dubbelbeläggning. Vi gör nu både och. Vi arbetar med dubbelbeläggning men rekordinvesterar också i expansion. På det sättet lättar vi på trycket och skapar goda förutsättningar för intagna till en säker tid på anstalt. Vi skapar också bättre arbetsmiljö och bättre förutsättningar för medarbetare att bedriva ett meningsfullt återfallsförebyggande arbete.

Vi gör också andra saker. Vi ser till exempel över fängelselagstiftningen och häkteslagstiftningen för att kunna skapa ännu större flexibilitet. Vi har ett uppdrag till Kriminalvården som tar sikte på dessa frågor. Vi kommer utan tvekan från ett ansträngt läge, och vi befinner oss i ett ansträngt läge. Om man tänker bort de enorma investeringar vi nu gör i Kriminalvården skulle vi vara i ett hopplöst läge, och det är vi verkligen inte.

Jag ser ändå framtiden an med tillförsikt. Men det råder ingen tvekan om att vi i varje läge måste ta frågan om säkerhet och trygghet på allra största allvar. Det gör vi nu genom att Kriminalvården har i uppdrag att gå till botten med frågan om de sexuella övergreppen. Jag ser fram emot att ta del av utvärderingen eller resultatet av den analysen i slutet av oktober.

I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).