Fru talman! Jag tackar för det här mycket civiliserade meningsutbytet i likhet med de övriga meningsutbyten vi haft under de här åren.

Jag är väldigt glad för att den här frågan kommer upp. Kampen mot den våldsbejakande extremismen är ett av vårt samhälles allra mest centrala uppdrag, just för att värna vårt samhälle som fritt och öppet. Det är viktigt att kunna ha blicken på flera olika slags hot samtidigt, oavsett om det handlar om våldsbejakande islamism, om högerextremism eller för den delen om hot som kommer mer från autonomt vänsterhåll, även om det är de två förstnämnda som framför allt har varit aktiva under de år som jag har haft den här rollen.

Jag tycker att den konkreta fråga som vi har diskuterat i dag, civilsamhällets påverkan, är särskilt angelägen att diskutera. Många andra delar av samhället – statliga aktörer, kommunala aktörer eller offentliga aktörer – har trots allt en annan motståndskraft eller robusthet. De finns i ett sammanhang där man kan hantera den här typen av hot på ett annat sätt.

Civilsamhället är väldigt utsatt. Det är ofta en ideellt arbetande kraft någonstans i Sverige, i en bygdegård eller annan föreningslokal, och har naturligtvis rätt att förvänta sig det omgivande samhällets stöd.

Jag är glad att ändå kunna förmedla att polisen verkligen vill ge det stödet, kan ge det stödet och ger det stödet. Och andra aktörer, som Brottsförebyggande rådet och Center mot våldsbejakande extremism, har tydliga uppdrag att stödja kommunerna i det här arbetet, vilket rimligen måste inkludera stöd till civilsamhället och andra sammanhang där de här hoten uppträder.

Tusen tack för möjligheten att få lyfta upp de frågorna i dag! Det finns säkert mycket mer att göra framåt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.