Fru talman! Regeringen har genomfört de största reformerna på 30 år – inte för att det är jättekul att ändra en massa grejer i skolan utan för att det har behövts. Skolan har behövt ändras i grunden, eftersom vi har sett hur svenska klassrum ser ut.

Vi har infört ett nytt betygssystem för att barn inte ska slås ut på grund av Fbetyget. Vi har gjort om kurs- och läroplanerna för att de inte ska fokusera på flum utan på att barns lärande faktiskt ska baseras på forskning om hur hjärnan funkar. Vi har sett till att förbättra stödet i skolan, eftersom vi vet att barn behöver och förtjänar tidiga insatser av riktiga speciallärare.

Vi har ökat tryggheten och studieron genom att ge lärarna ett tydligt mandat att bestämma i klassrummen. Vi har sett till att reglera lärarnas arbets- och undervisningstid, eftersom vi vet att lärarna har gått på knäna de senaste decennierna, då de har schemalagts att vara mattanter och städa.

Vi har infört en offentlighetsprincip, eftersom vi tycker att det är viktigt att det råder samma insyn i hur privata och kommunala aktörer använder pengarna.

Jag tror inte att jag och ledamoten kommer att komma överens om hur svensk skola ska styras framöver, eftersom vi i grund och botten har helt olika ingångar när det gäller vad som är problemet med svensk skola i dag. Regeringens förändringar av friskolesystemet är viktiga, rätt och riktiga, men det är lika viktigt att göra samma sak i resten av skolan. Att bara förändra marknadsskolan kommer inte att rädda resten av skolan. På den punkten skiljer sig mina och ledamotens åsikter åt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.