Fru talman! Eftersom Simona Mohamsson började prata om Socialdemokraternas åtta år vid makten tycker jag att det skulle kunna vara på sin plats med en kort historisk exposé när det gäller frågan om att reglera friskolornas vinster.

Under mandatperioden 2014–2018 fanns förslag om att begränsa vinstuttagen på riksdagens bord. Liberalerna eller möjligen dåvarande Folkpartiet – jag är lite osäker – röstade nej. Under förra mandatperioden fanns förslag om att stoppa kötid som urvalsgrund till översökta populära utbildningar och att förändra skolpengen så att friskolor inte skulle få betalt för uppgifter de inte utför. Liberalerna röstade nej.

Det tillsattes en utredning om att förbjuda vinst i skolan.

Sedan kom den här mandatperioden. Den började med Lotta Edholm som skolminister – direkt från styrelsen i en friskolekoncern. Då, liksom nu, talades det om en helrenovering av friskolesystemet. Det talades också om historiska satsningar, som vid närmare beskådan visade sig vara nedskärningar. Men det är en annan del av skolpolitiken.

Nu säger statsrådet samma sak, det vill säga att regeringen genomför den största översynen av sektorn på 30 år. Men bland de första saker Lotta Edholm gjorde när hon klev in i den roll som Simona Mohamsson nu har var att förbjuda vinstförbudsutredningen att utreda just ett vinstförbud. Hänger ni med? Det första Liberalerna gjorde när de intog Utbildningsdepartementet var alltså att ta bort direktivet att utreda ett vinstförbud.

Sedan dess har Liberalerna, förmodligen med anledning av ett svårt fall av opinionspanik, lovat att de ska avskaffa vinsterna och förbjuda aktiebolag att driva skola. Och nu kommer Simona Mohamsson tillbaka med ett förslag som inte förbjuder vinster.

Det är uppenbart att jag och Simona Mohamsson förstår ordet helrenovering på olika sätt. Om man säger att man ska renovera hela huset räcker det inte med att spika spånskivor över de krossade fönstren.

Med regeringens politik finns problemet kvar. Aktiebolag kan fortfarande driva skolor, vinst kan fortfarande tas ut och skattepengar kan fortfarande omvandlas till privata vinster. Skolmarknadens grundläggande logik, det vill säga den logik som ger betalt till skolägare som bäst kan segregera elevunderlaget, finns fortfarande kvar.

Statsrådet säger att oseriösa aktörer ska bort. Det vore bra, men det är otillräckligt. För mig och för väljarna är problemet att pengar som samhället avsatt för barns utbildning över huvud taget kan lämna skolan som vinst. För Simona Mohamsson verkar problemet mest vara opinionssiffrorna.