Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men när hörde det blev jag faktiskt bekymrad.

Jag tycker att svaret visar att regeringen missar själva kärnan i min fråga. Jag frågade om döva barns rätt till utbildning och till en teckenspråkig utbildningsmiljö. Ministern svarade med skollagens bestämmelser om stöd till elever med funktionsnedsättning. Hon berättade om satsningar på elevhälsan och om undervisning i svenskt teckenspråk.

För ett dövt barn är teckenspråket inte en stödinsats utan ett språk – det är barnets språk och identitet. En teckenspråkig utbildningsmiljö är något helt annat än extra stöd i en skola där nästan all kommunikation sker på talad svenska. Det handlar om att få undervisning direkt på det språk som man fullt ut förstår. Det handlar om att kunna ställa en spontan fråga till läraren, följa diskussionen i klassrummet, förstå vad kompisarna säger vid lunchbordet och hänga med i leken på rasten – sådant som hörande barn kan ta för givet. Det handlar helt enkelt om att kunna vara elev på samma villkor som andra.

Ministern hänvisade till språklagen och rätten att utveckla och använda svenskt teckenspråk. Då måste vi också prata om hur den rätten ser ut i verkligheten.

Hur ska ett dövt barn utveckla och använda sitt teckenspråk i en skola där det kanske inte finns teckenspråkiga lärare eller teckenspråkiga kamrater och där språket inte används naturligt under skoldagen? Regeringens satsning på undervisning i svenskt teckenspråk kan absolut vara bra, men här finns en avgörande skillnad: Det är inte samma sak att få undervisning i teckenspråk som att få undervisning på teckenspråk och vara en del av en teckenspråkig miljö.

Herr talman! Jag har svårt att förstå varför ministern i sitt svar lyfte fram satsningen på elevhälsan. Det kan av många olika skäl vara viktigt att ha fler kuratorer, psykologer och skolsköterskor och fler anställda inom andra professioner, men det skapar inte en teckenspråkig utbildningsmiljö. Detta är inte en medicinsk fråga, utan det handlar om språk, kunskap, delaktighet, identitet och – framför allt – rätten till utbildning.

Min fråga till ministern är enkel: Om ett dövt barn går i en grundskola där det saknas en teckenspråkig pedagogisk och social miljö, anser ministern då att barnets rätt till utbildning är fullt ut tillgodosedd?