Herr talman! På tal om vägval är det självklart just ett vägval. När jag fick det här jobbet satte jag ett tryck på att vi, såklart tillsammans med Riksbanken och andra ansvarsfulla parter, skulle pressa ned inflationen. Det var nämligen det värsta giftet för barnfamiljerna som ni lämnade efter er, Mattias Vepsä.

Vi pressade också ned drivmedelskostnaderna ordentligt. Det var nämligen ett annat tydligt gift för mångas ekonomi. Den som är beroende av bilen måste kunna tanka den då och då, även om man har låg inkomst, och då måste man ha råd att göra det. Det var därför vi sänkte drivmedelspriserna.

När det gäller barnfamiljerna håller jag helt med, och det är därför vi vill att de ska få behålla mer pengar i plånboken. Skillnaden mellan våra två partier är just att vi har förmåga att prioritera. Jag tycker att en av de meningar som interpellanten sa är väldigt tydlig. Å ena sidan ställer ledamöter frågor om skatteslöseri, och å andra sidan nämnde Mattias Vepsä alldeles nyss att Region Stockholm fick höja skatten för att värna välfärden.

Region Stockholm är en väldigt stor region som omsätter många miljarder. Har man någonsin tänkt tanken att det finns saker man kan göra på ett annat sätt? Måste man höja skatten så fort man har en utmaning? Det kanske är så; jag bara ställer frågan. Ibland går det nämligen att faktiskt omprioritera och se till – vilket ni själva har varit inne på, Mattias Vepsä – att skatteslöseri ska bekämpas.

Den som röstar på oss den 13 september kan vara hundraprocentigt säker på att vi arbetar för rättvisa skatter där ansträngning lönar sig, att vi inte tar ut mer skatt än vad som krävs och att vi jagar slöseri. Det kommer att vara fallet. Jag har lite svårt att se att just det skulle vara fallet med exempelvis Nooshi Dadgostar som finansminister.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.