Fru talman! Har regeringen verkligen gjort rätt prioriteringar för att minska väntetiderna i vården, och har regeringen gjort det på ett sådant sätt att den som har störst behov av vård går först? Detta är mina frågor nu när vi har facit av fyra år med Tidöregeringen. Det har varit år då välfärdens kärnverksamheter, skolan, omsorgen och inte minst sjukvården, har fått stå tillbaka.

Vi hörde sjukvårdsministern tala om de miljarder som regeringen har gett till sjukvården. Det låter mycket bättre än vad det är. Som finansministern brukar påpeka räcker inte skattepengarna till allt. Regeringen har i fyra år prioriterat sänkta skatter före pengar till sjukvården. Man har inte räknat upp statsbidragen i takt med inflationen eller kostnadsökningarna och inte i takt med den ökande andelen äldre. Värdet av statens miljarder till sjukvården har alltså i själva verket minskat under de här fyra åren.

Det finns dock några områden som regeringen tycker är särskilt viktiga att satsa på, och det är kortare köer till operationer för framfall, höftledsproteser och gråstarr. Vi hörde också ministern säga att 7 procent av statsbidragen har öronmärkts för dessa ingrepp: 1 miljard 2025 och 750 miljoner 2026.

7 procent av pengarna går alltså till ingrepp som utgör 1,2 promille av den totala vårdproduktionen inom den planerade vården. Det är en stor satsning, och det är bra när patienternas väntan på vård är så kort som möjligt. Det minskar tiden för lidande och oro, och det förbättrar sannolikt patienternas livskvalitet. Så kort väntetid som möjligt ska gälla för alla patienter, inte bara för dem som har en diagnos som råkar vara av särskilt intresse för regeringen. Det bör också gälla för de patienter som har störst behov av vård.

Sjukvårdsministern säger att hon delar min uppfattning om att vård ska ges efter behov. Det är dock inget ansvar som hon själv vill ta. Vård efter behov är regionernas ansvar, inte regeringens. Det handlar alltså om de regioner som har fått se statsbidragens värde urholkas i fyra år och som nu ser hur regeringen med sina statsbidrag prioriterar åtgärder utifrån var det är lättast att snabbt få resultat i form av kortare väntetider till operation och inte utifrån allvarlighetsgrad eller behov.

Fru talman! Jag har en uppmaning till alla som lyssnar: Nästa gång du hör Elisabet Lann eller någon annan från regeringen slå sig för bröstet för att ha kortat sjukvårdsköerna ska du spetsa öronen. Du kommer troligen att få höra exemplet med höftleder eller kanske gråstarr. Regeringen har öronmärkt 1 miljard och 750 miljoner kronor för att kunna använda just dessa exempel. Du kommer troligen inte att få höra Elisabet Lann säga någonting om sitt ansvar för de långa väntetiderna för vård på något annat område.

Jag konstaterar i alla fall att jag saknar svar på min fråga: Har regeringen använt de statsbidrag som man riktar till regionerna på ett sätt som säkerställer att den som har störst behov av vård också får företräde till vården?

(Applåder)