Fru talman! Tack, klimat- och miljöministern, för svaret!

Låt mig börja med att säga grattis till ministern och hennes familj med anledning av det nyfödda barnet. Det är en väldigt speciell och fin tid i livet, och jag vill önska ministern och hennes familj all kärlek, hälsa och lycka i livet.

Jag vill också beklaga att vi står här i kammaren så här sent på kvällen. Jag vet att ett nyfött barn behöver sin mamma mer än någonsin just då, och det var naturligtvis inte min ambition med den här interpellationen att statsrådet skulle behöva arbeta så här sent på kvällen – särskilt inte med tanke på det familjepussel som följer med att bli förälder.

Fru talman! Jag vill börja med min tredje fråga eftersom jag tycker att ministerns svar där är särskilt intressant. Ministern säger att regeringen anser att det är viktigt att säkerställa att fordon av särskilt kulturellt intresse undantas från förordningens krav. Hon säger också att arbetet med att säkerställa hur dessa fordon bäst ska värnas i Sverige fortfarande pågår inom Regeringskansliet.

Detta är positivt, men det är också precis därför jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar hur det ska göras i praktiken. Det är nämligen en sak att säga att fordon av särskilt kulturellt intresse ska kunna undantas och en annan sak hur en vanlig fordonsägare faktiskt ska kunna visa att hans eller hennes fordon omfattas av undantaget.

Fru talman! Jag har fått återkoppling från Motorhistoriska riksförbundet och Nätverk på gemensam väg. De pekar på en viktig problematik: Om varje fordon ska behöva bedömas individuellt för att kunna omfattas av undantaget riskerar själva undantaget att bli en administrativ börda för fordonsägaren.

Jag vill därför fråga ministern om det är regeringens ambition att hitta så enkla, tydliga och förutsebara kriterier som möjligt för att fordonsägaren inte ska behöva gå igenom en omfattande individuell process för att bevisa något som redan kan styrkas genom svenska register och befintliga myndighetsuppgifter.

Fru talman! Ett konkret exempel är specialbyggda, ändrade, ombyggda, amatörbyggda och uppbyggda fordon. Sverige har en mycket omfattande kultur kring sådana fordon. Många av dem finns redan registrerade i vägtrafikregistret i olika kategorier. Om uppgifter som redan finns i vägtrafikregistret kan användas för att styrka att ett fordon omfattas av ett undantag borde det enligt min mening vara en betydligt enklare väg än att varje enskild fordonsägare ska behöva börja från noll.

Detta gäller även tävlingsfordon. Motorsportens fordon förändras kontinuerligt beroende på tävling, bana och tekniska krav. Det vore därför orimligt om ägaren skulle behöva verifiera varje enskild förändring, exempelvis genom att identifiera varje komponent med serienummer, för att fordonet ska kunna behålla sin status.

Det finns också en öppning i den nya förordningen för andra typer av fordon än de exempel som uttryckligen nämns. Även där tycker jag att det är viktigt att regeringen är framåtblickande.

Framför allt, fru talman, vill jag ställa frågan om ministern delar uppfattningen att målet måste vara att undantagen ska vara enkla att använda, rättssäkra och förutsebara för fordonsägaren och inte bara finnas på papperet.