Herr talman! Tack, finansministern, för möjligheten att ställa upp i ett politiskt kviss! Det är inte alla dagar i veckan man har den fantastiska möjligheten att komma till riksdagen för att vara med om en sådan sak.

Jag tänker direkt på när jag gick och handlade mjölk i går. En liter mjölk kostar väl 14–15 kronor, och det gör den ju oavsett om man har 125 000 kronor i månaden eller 24 000 kronor i månaden. Det innebär att det kommer att vara viktigare för den som tjänar väldigt lite och att man på slutsedeln vinner på ett samhälle som håller ihop och där man har råd att både betala hyran som har stuckit iväg i pris och maten som har blivit dyrare. Det handlar också om att alla de avgifter som finns i välfärden eller i trygghetssystemen räknas upp och följer med i inkomstutvecklingen så att man faktiskt kan ha råd med den där mjölken till vardags.

Den största effekten av en orättvis skattepolitik är väl luckorna – revorna – i välfärden, och det är detta regeringen får stå till svars för.

Jag lyfte i mitt anförande upp hur man i äldreomsorgen springer allt snabbare och hur man i sjukvården i Region Skåne – där man lider under både en borgerlig regering och ett borgerligt regionalt styre – tvingas ge de nyförlösta bebisarna strävt papper. Man sparar in på kollegorna så att man inte har möjlighet att erbjuda nybäddade sängar utan människor tvingas sitta i en fåtölj.

Detta är ju direkta effekter av ett skattesystem som gynnar den som har 125 000 kronor i månaden eftersom man anser att den personen ska kunna ha lite extra att lägga undan på sitt skatteskyddade sparkonto – som man dessutom har gjort större avdrag för än vad normalinkomsttagaren har fått.

Det är viktigt att ha ett system som håller ihop. Jag lyfte i mitt anförande upp ett antal exempel, och kollegorna har i tidigare interpellationsdebatter under förmiddagen också diskuterat att vårt skattesystem måste hålla ihop och att vi måste få bort vinsterna i den galna marknadsskolan, stoppa skatteslöseriet och hålla ihop som land så att vi kan ha en framtid som alla kan se fram emot. Det ska inte bara vara de som har det gott ställt från början som ska kunna se fram emot att ställa klockan, vakna och förhoppningsvis gå till jobbet och leva ett sjyst liv. För oss socialdemokrater är det så enkelt.

När det kommer till våra trygghetssystem har jag i mitt anförande också pekat på en tydlig skiljelinje. Vi går till val på en plan för familjernas ekonomi, och i det är en bärande del att barnbidraget kommer att stärkas med två förstärkta utbetalningar: en vid sommaren, när det är som allra tuffast, och en vid jul, då vi vet att väldigt många lider under oxveckorna och har det tufft att få det att gå ihop.

Poängen med detta är att underlätta för alla dem som jag berättade om inledningsvis och som har det väldigt tufft. Poängen är att samhället faktiskt säger: Vi kan tillsammans hjälpa alla att leva ett gott liv genom att hålla jämlikhetstanken levande.

Moderaterna och finansministern har undvikit att höja barnbidraget och sänkt skatterna på ett orättvist sätt. Jag tänker, i min naiva värld, att man hade kunnat göra en annan prioritering. Vi har en skattepolitik som nio av tio tjänar på. Vi har avfärdat skattebonusen för de allra rikaste för att kunna ha råd med investeringar i landets barnfamiljer. Vi går också till val på en plan som är finansierad och klar. Jag undrar: Var är finansministerns plan för de barnfamiljer som fortsatt har det oerhört tufft i det här landet?