Fru talman! Det finns definitivt ett ökat behov av att driva säkerhetskänslig verksamhet, och det beror på ett antal faktorer som träffas av detta. En faktor är naturligtvis att främmande makt ökar sin underrättelseinhämtning mot Sverige. Säkerhetspolisen, Must och FRA är i sina årsrapporter väldigt tydliga med att underrättelsehotet framför allt kommer från Ryssland men till del även från Kina och Iran, så vi måste helt enkelt anpassa oss.

Det är också så att den här typen av verksamhet expanderar i takt med att totalförsvaret också expanderar geografiskt och volymmässigt. Vi befinner oss ju i en historiskt stor uppbyggnad av totalförsvaret och träffar detta på flera olika områden. Det kommer därför naturligtvis att prägla mycket av de större behoven av att kunna bygga ut säkerhetsskydd till olika grader. Vi har också olika åtgärder för att hindra flaskhalsar i uppbyggnaden av ett starkare säkerhetsskydd.

En tredje dimension är naturligtvis internationaliseringen. Genom att vi numera är allierade inom Nato måste vi också kunna utbyta information som ibland är säkerhetskänslig. Det finns definitivt en expansion kopplat till detta.

När det gäller just förekomsten av arbetskraft som illegalt uppehåller sig inom säkerhetskänslig verksamhet har tillsynsmyndigheterna genom de nya verktyg som finns sedan den 1 juli i år en större rådighet att gå in och avbryta avtal. Större rapporteringskrav på verksamhetsutövaren tror jag också kan minska risken för detta.

Ytterst handlar det naturligtvis om att det inte räcker med bra lagar, utan vi måste också ha bra tillämpning av lagstiftningen. Som vi också lyft upp finns det naturligtvis också olika manualer för hur man ska tillämpa säkerhetsskyddslagen och hur tillsynsmyndigheterna kan agera rådigt och kraftfullt.

Nu, Hanna Westerén, har vi i stora delar berört det som heter säkerhetskänslig verksamhet, det vill säga det som är allra mest känsligt för Sveriges säkerhet och som kan beröra terrorism eller spionage. När det gäller samhällets funktionalitet i övrigt har vi det som kallas för samhällsviktig verksamhet, och det kan ju också träffa andra områden. Det kan beröra energi, kommunikationer och olika typer av betalsystem.

Jag vill också understryka att det inte bara när det gäller säkerhetskänslig verksamhet utan även inom samhällsviktig verksamhet – den verksamhet som ska säkra Sveriges funktionalitet – sker en utbyggnad av säkerhetsskyddet.

Det finns sedan något år tillbaka en EU-lagstiftning som handlar om skydd av kritisk verksamhetsutövning. Det är ett CER-direktiv, som är ett sektorsystem. Också där ska man ha en bättre möjlighet att kunna granska vilka personer som agerar inom ramen för samhällsviktig verksamhet. Även därför kommer det olika typer av bakgrundskontroller och så vidare.

Både inom säkerhetskänslig verksamhet och samhällsviktig verksamhet byggs nu ett bredare arbete upp för att se till att den typen av verksamhet inte försvagas på grund av till exempel risken för sabotage eller olovlig underrättelseinhämtning.