Fru talman! Brittiska myndigheter släppte i början av året en rapport som blev väldigt omskriven när den kom. Rapporten är framtagen för att identifiera säkerhetsrisker och underlätta planeringen av Storbritanniens säkerhet. Rapporten lyfter fram att kritiska ekosystem är på väg att kollapsa och att förlusten av fungerande ekosystem är det största säkerhetshotet mot Storbritannien. Kollapsande ekosystem orsakar brist på mat, vatten och råvaror, och det bidrar i sin tur till ökade migrationsströmmar, konflikter och krig.
Som de flesta kan förstå är det här inte ett lokalt problem för Storbritannien utan en global fråga. Om stora och viktiga ekosystem slås ut kommer det att drabba oss globalt, inte minst i Sverige. Följderna blir stora och påverkar mycket, från livsmedelsproduktion och dricksvattenförsörjning till folkhälsa, migration och nationell säkerhet.
Den brittiska rapporten understryker att det handlar om effekter i närtid och att viktiga ekosystem riskerar att kollapsa redan år 2030 om vi inte agerar. Att vi är på väg mot kollapsande ekosystem på så många platser i världen beror på flera saker, men en övergripande faktor är klimatförändringarna. I rapporten understryks också vikten av att klimatutsläppen minskar och av att man håller sig inom Parisavtalet för att ekosystemen ska fortsätta att fungera.
Jag misstänker att en stor anledning till att rapporten blev så omskriven, utöver att den är så tydlig med riskerna, var att den är framtagen av den brittiska underrättelsetjänsten. Jag hade gärna sett en liknande rapport för Sverige. Men det är kanske ännu viktigare att den svenska Försvarsmakten kan uppvisa en tydlig plan för hur man ska jobba med utfasningen av de fossila bränslena och hur man ska minska sin klimatpåverkan. Jag är fullt medveten om att Försvarsmakten vet att klimatförändringarna utgör ett stort hot, men försvaret behöver ju också göra sin del i att minska sina utsläpp och sin klimatpåverkan. Den här frågan behöver verkligen prioriteras upp.
Försvarsministern lyfter i sitt svar fram att interpellationen träffar brett över flera samhällssektorer. Det är en väldigt viktig poäng, men detta är också någonting som flera ministrar försöker ducka från. När jag har ställt frågor om den brittiska rapporten till berörda ministrar har alla hänvisat till klimatministern, oavsett om det gällt civil beredskap eller folkhälsoaspekten av hur klimatförändringarna kommer att drabba oss. Det här är väldigt frustrerande, och därför uppskattar jag Pål Jonsons svar.
När det gäller att fasa ut det fossila, att göra oss mer oberoende av oljeländer och att anpassa samhället till ett förändrat klimat behöver alla vara med på resan. Var och en – privatpersoner, myndigheter och politiker – behöver göra jobbet med att identifiera hur man ska fasa ut det fossila. Det gäller inte minst Försvarsmakten. Detta kommer inte som en överraskning, utan det är någonting som vi alla har vetat om länge. Det är också någonting som inte går att prioritera bort.
Emma Berginger har ställt flera frågor, men jag hör väldigt lite svar på dem. Det väcker en misstanke om att det inte finns några klimatåtgärder att berätta om. Därför skulle jag vilja höra om försvarsministern kan utveckla svaret om vilka åtgärder som planeras för att minska Försvarsmaktens beroende av fossila bränslen.