Herr talman! Tack, finansministern, för svaret och för möjligheten att ta den här viktiga debatten i valrörelsens slutskede – eller starten på slutspurten!

I våras släpptes en uppmärksammad rapport om det ekonomiska läget för barnfamiljerna. Hyresgästföreningen, Rädda Barnen, Majblomman och Röda Korset visade på att den ekonomiska utsattheten för landets familjer fortsatt är mycket hög, särskilt bland ensamstående föräldrar med låga inkomster.

Andelen ensamstående med låga inkomster som blivit betalningsskyldiga efter att ha missat en räkning har ökat från 13 procent 2023 till nästan 30 procent 2026.

Var tredje ensamstående förälder och var femte sammanboende med låga inkomster har haft svårt att betala hyran eller bolånet någon gång de senaste åren eller det senaste halvåret. Bland övriga familjer är siffran 3 procent.

Nästan hälften av alla ensamstående föräldrar med låga inkomster har behövt låna pengar av en närstående eller av banken för att betala grundläggande utgifter. Varannan ensamstående förälder med låga inkomster har haft svårigheter att köpa näringsriktig mat alla dagar i veckan, och bland sammanboende föräldrar med låga inkomster uppger drygt var tredje att de haft svårigheter med detta.

Herr talman! Sverige dras isär, och den här debatten handlar om att finansministern och regeringen går till val på att fortsätta lägga fram förslag som drar isär Sverige och ökar människors utsatthet. Under kostnadskrisen har regeringen valt att sänka skatterna allra mest för dem som har mest.

Finansministern menar i sitt svar att ojämlikheten nu minskar, men hon hänvisar till regeringens egen modell gällande hur reformerna påverkar inkomstgruppen. Den faktiska utvecklingen ger dock en annan bild. När kapitalinkomsterna räknas in ökade inkomstskillnaderna från 2024, och den rikaste tiondelen har fått allra mest och ökat sin inkomst mest.

Regeringen har valt sida. Man genomför enorma skattesänkningar med lånade pengar – 200 000 kronor per minut – och statsministern har själv fått 6 000 kronor mer i månaden som en effekt av sina egna skattesänkningar. Det har blivit lyx-rot och en exklusiv skattebonus för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden.

Samtidigt har arbetslösheten ökat med nästan 100 000 personer. Man har gjort det dyrare att hämta ut mediciner, höjt avgifterna i tandvården för unga och försämrat akassan. Detta har skett trots att regeringssidans största parti, Sverigedemokraterna, lovade att man inte skulle göra så.

Herr talman! Samtidigt pressas välfärden stenhårt. Vårdpersonalen larmar om pressade verksamheter, klassrummen är överfulla och personalen i äldreomsorgen får springa allt snabbare. Precis som i den rapport jag tidigare citerade har situationen för landets barnfamiljer blivit allt tuffare. Hyror och räntor har ökat, maten har blivit dyrare och fritidsaktiviteterna kostar allt mer. Det är alltså vanliga hushåll och vanliga familjer som har fått betala för höginkomsttagarnas skattebonusar, och framtidens generationer har skuldsatts.

Finansministern vill inte svara på denna enkla fråga: Kommer den här orättvisa skattepolitiken att ligga fast om det blir en moderat finansminister efter valet?

Inte heller kunde statsministern i P1 förra veckan förklara eller lägga fram en plan för Moderaternas vallöfte om att stärka familjernas ekonomi.

Socialdemokraternas plan innebär bland annat ett stopp för skattebonusar för de allra rikaste, en rättvis ekonomisk politik, ett slopat karensavdrag och ett fördubblat barnbidrag till landets barnfamiljer vid jul och på sommaren. Det är där den politiska skiljelinjen går.

Ska vi fortsätta med skattesänkningar som ger mest till dem som redan har eller ska vi stärka barnfamiljernas och vanliga familjers ekonomi? Frågan måste få ett svar: Kommer moderata skattesänkningar även framöver att betalas med svagare trygghetssystem, sämre välfärd och tuffare vardag för landets familjer?

(Applåder)