Fru talman! Markus Kallifatides ställer många frågor i denna debatt, men frågorna är fler än dem Kallifatides tar upp här i kammaren.

Ledamoten vet mycket väl att det är långa ledtider i byggande. Vi hade en period när Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet ansvarade för bostadspolitiken. Då var det fler bostadsministrar än bostadspolitiska reformer. Man tappade åtta år av möjlighet ett göra de förändringar vi har gjort och påbörjat i hög hastighet för att ta tag i de strukturella hinder som påverkar bostadsbyggande oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur.

Inte under ett enda av de åtta år Socialdemokraterna satt vid makten nådde byggandet upp i det antal bostäder Boverket då bedömde behövde byggas. Då var det högkonjunktur och nästan gratis att låna; det var till och med minusränta under vissa perioder.

Trots att vi nyss har kommit ur ett läge med hög inflation och fortfarande har en lågkonjunktur som har bitit sig fast, inte minst mot bakgrund av oron i omvärlden, får man som ledamot givetvis ha högre förväntningar på vår regering än på sin egen. Det ska inte jag förbjuda. Men lite självrannsakan hade varit på sin plats.

När det gäller det investeringsstöd som Markus Kallifatides tog upp utvärderade inte heller Socialdemokraterna sin egen reform, men när exempelvis Hyresgästföreningen och andra har utvärderat den har man sett att det handlar om mångmiljardbelopp som betalades ut i stöd till bostäder som hade byggts ändå. Vi ser i dag konsekvenserna av detta på många olika platser i Sverige, där lägenheter med hög hyra står tomma eftersom det styrdes mot byggande av små lägenheter. Samtidigt vet vi, fru talman, att sju av tio i Sverige vill bo i småhus.

Markus Kallifatides talade om trångbodda barnfamiljer. Det är klart att det hade varit lättare för dem att komma ut på bostadsmarknaden och förverkliga sin boendedröm om man redan för tio till tolv år sedan hade gått fram med det som vi nu har fått på plats, nämligen en modell med hyrköp. Det fungerar i Norge och andra länder. Då kan familjerna få foten över tröskeln och förverkliga sin dröm samtidigt som de successivt betalar av på en egen insats för att sedan köpa loss huset. Det är sådana reformer vi har genomfört under vår mandatperiod. Det är klart att det hade varit klokare om det hade varit på plats tidigare.

Markus Kallifatides tog också upp Bromma flygplats. Det finns ganska många andra platser i Stockholm där det nu finns möjlighet att bygga. Att avveckla en fullt fungerande beredskapsflygplats i ett krisläge där vi har krig runt knuten i Europa, där vi vet att sjuktransporterna är beroende av fungerande infrastruktur och där ett ambulansflyg som landar på Bromma flygplats kan välja att åka till tre olika sjukhus i Stockholmsområdet beroende på hur trafiksituationen ser ut är faktiskt att riskera sjukvårdens kapacitet och ytterst människoliv.

Det är också så att hela luftrumsövervakningen över Stockholm sköts och kontrolleras från Bromma flygplats. Det går inte att flytta det till Arlanda, och det finns inga svar på hur man skulle göra i stället. Att i det här läget, med säkerhetspolitiskt allvar och krig i Europas närområde, avveckla en sådan verksamhet vore direkt oansvarigt, och jag är förvånad över att Markus Kallifatides vidhåller den uppfattningen.