Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min troligen sista interpellation denna mandatperiod.

Lite bakgrund: Ungefär 200 000 unga under 27 år bor ofrivilligt hemma hos sina föräldrar, bara i Stockholms län finns över 100 000 trångbodda barnfamiljer och troligen lever hundratusentals människor med bostadsoro, bostadsosäkerhet, andrahandskontrakt, tredjehandskontrakt och svårigheter att hitta en adekvat bostad vid skilsmässa, dödsfall eller andra omständigheter i livet, både positiva och negativa. Dessutom är det höga priser både i det ägda och hyrda beståndet.

Fru talman! Samtidigt har vi, enligt Boverkets färska och nedreviderade prognos från juni 2026, färre än 30 000 byggstarter och färdigställda bostäder. Detta ska jämföras med behovet av över 50 000 färdigställda nya bostäder per år under en tioårsperiod, enligt Boverket.

Under mandatperioden har vi haft över 6 000 konkurser i byggsektorn och omfattande varsel i träbyggnadsindustrin, och arbetslösa byggnadsarbetare lämnar nu Byggnads akassa och byggbranschen. Vi socialdemokrater menar att samhällsekonomin hämmas av detta.

Andreas Carlson räknar i sitt svar på min interpellation upp ”ett stort antal insatser” som Tidöregeringen gjort för att ”förbättra förutsättningarna för bostadsbyggandet”. Jag ska återkomma till några av dessa insatser.

Men det var inte riktigt hela frågan, fru talman. Jag frågade, vilket statsrådet också angav, om han anser att regeringen har levererat en bostadspolitik som har stått i proportion till behovet av bostäder och till den nedgång som har drabbat byggbranschen, vilka åtgärder han har vidtagit för att möta det kraftiga fallet i bostadsbyggandet och vilken effekt dessa åtgärder har fått när det gäller att upprätthålla nyproduktionen.

Jag tänker ta mig friheten att förtydliga och konkretisera den frågeställningen. Hur klokt var det, Andreas Carlson, att staten ensidigt lämnade sina ingångna förpliktelser inom ramen för Sverigeförhandlingen? Hur klokt är det att ha en nästan tomställd flygplats mitt i huvudstaden i stället för att påbörja storskalig stadsdelsutveckling? Hur klokt är det att inte befria allmännyttan från den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling? Hur klokt var det att lägga ett färdigt förslag om startlån för unga förstagångsköpare i byrålådan och sedan komma med lite liknande åtgärder tre fyra år senare? Hur klokt var det att sänka bostadsbidragen mitt under mandatperioden? Hur klokt var det att i förtid avveckla det investeringsstöd som fanns för byggande av hyresrätter och studentbostäder med en lägre hyresnivå och i stället sänka skatten för höginkomsttagare?

Hur kloka var alla dessa åtgärder i ljuset av hur det har blivit med under 30 000 bostäder – att jämföra med 52 000 bostäder – stora bostadssociala problem och en hämmad samhällsekonomi?

(Applåder)