Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!

Jag tycker faktiskt att svaret innehåller ett viktigt besked. Finansministern konstaterar att det finns problem med dagens tioårsregel och hänvisar uttryckligen till både Skatteverket och Riksrevisionen, som har uppmärksammat detta. Det är bra, för då borde vi åtminstone kunna vara överens om problembeskrivningen.

Tioårsregeln finns för att Sverige ska kunna beskatta vissa kapitalvinster även om ägaren lämnar landet. Regeringens expertmyndigheter har, som vi har hört, varit mycket tydliga med att regeln inte alltid fungerar som avsett. Skatteverket har konstaterat att tioårsregeln har stora brister och att den inte är särskilt effektiv.

Ett av problemen är att Sveriges beskattningsrätt kan begränsas genom våra skatteavtal. Det innebär att stora kapitalvinster som har byggts upp under många år i Sverige inte beskattas i vårt land när ägaren flyttar utomlands. Jag menar att det är ett problem. En annan person som menar att det är ett problem är finansministerns moderata företrädare, Anders Borg. När det uppdagades att det fanns problem med tioårsregeln på 00-talet valde han, till skillnad från finansminister Elisabeth Svantesson, att agera.

Det här handlar alltså inte om att beskatta människor för att de flyttar från Sverige. Det handlar inte om vanliga löntagare som tar ett arbete utomlands. Det här handlar framför allt om stora orealiserade kapitalvinster. Det är företag som har startat i Sverige, vuxit i Sverige och verkat i Sverige och där aktierna till slut är värda tiotals eller hundratals miljoner kronor och där hela värdestegringen har skett medan ägaren bott och verkat i vårt land.

Frågan är då ganska enkel. Ska det vara möjligt att genom utflyttning undanröja Sveriges möjlighet att beskatta den värdestegringen? Jag tycker inte det. Jag skulle faktiskt vilja säga att det är helt orimligt. Däremot är det så att det inte bara finns en lösning. Detta betyder inte att varje modell av en exitskatt skulle vara bra. Skatteverket kom fram med ett förslag 2017 som fick omfattande kritik och som inte genomfördes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Ett regelverk ska naturligtvis vara förenligt med EU-rätten, värna företagande, värna rörlighet och inte skapa orimliga konsekvenser för människor som flyttar mellan länder. Just därför valde den förra regeringen att tillsätta en utredning för att hitta en bättre och mer träffsäker lösning, men den utredningen lade den nuvarande regeringen och finansministern ned. Det är där som jag tycker att finansministern fortfarande är svaret skyldig.

Att orealiserade värden som är upparbetade i Sverige ska beskattas här är för oss socialdemokrater en självklarhet. Det ligger i linje med internationell skatterätt och skatteprinciper. Även Anders Borg såg detta som en självklarhet. Tycker inte Elisabeth Svantesson och Moderaterna att dessa mångmiljonärer bör beskattas?

Regeringen har snart haft fyra år på sig. Finansministern säger att frågan fortfarande bereds. Samtidigt har finansministerns partivänner i skatteutskottet gett uttryck för, här i kammaren i Sveriges riksdag, att regeringen och Moderaterna inte avser att agera.

Då blir det naturligt att ställa sig frågan: Vilket av de här två påståendena är sant? Om finansministern verkligen menar allvar med att det finns problem med tioårsregeln blir den uppenbara frågan: Hur länge ska frågan beredas?

Vill finansministern lösa problemet, eller är det bara läpparnas bekännelse?