Herr talman! Som jag tidigare har sagt i många interpellationsdebatter i den här kammaren gör ju Sverige långt mycket mer än många andra för att få stopp på det fruktansvärda lidandet i Gaza. Vi är också drivande i EU för att sätta mer press på Israel för landets agerande på Västbanken. Om man skulle slå på tv:n och lyssna på den här debatten tror jag att man lätt skulle få ett annat intryck om man lyssnade på oppositionen. Det är klart att oppositionen har sina syften med detta, men det kan jag bara beklaga.

Har EU och det internationella samfundet gjort tillräckligt? Nej, uppenbarligen inte, och det är just därför regeringen vill se mer handling och färre uttalanden.

Jag håller dock med Håkan Svenneling om en sak, nämligen att det finns en tydlig skillnad mellan hur regeringen och oppositionen förhåller sig till konflikten mellan Israel och Palestina. Apropå oförblommerat stöd är det ju Vänsterpartiet som inte klarar av att hålla rågången mellan stöd för Palestina och stödförklaringar till terrorgrupper.

Gång på gång har vi de senaste åren sett vänsterpartistiska företrädare uttrycka stöd för radikala organisationer och personer. Detta skedde senast nu när flera vänsterpartistiska riksdagsledamöter skrev stödbrev till dömda terrorister och barnamördare.

Det brast i faktakollen, sa man, men eftersom detta händer gång på gång i Vänsterpartiet kan jag inte dra någon annan slutsats än att det som brister är Vänsterpartiets omdöme.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.