Herr talman! Få andra utrikespolitiska frågor har dominerat denna mandatperiod så mycket som Israels ockupation av Palestina. Det är dock alltför sällan som frågan beskrivs just på det sättet – som en pågående ockupation av Palestina från Israels sida. Men de våldsdåd som vi ser bosättarna begå är en del av ockupationspolitiken, en politik som har en direkt länk till politiker i Israels högerextrema regering.

Trots att våldet, dödandet och fördrivandet av palestinier har ökat mycket kraftigt sedan Hamas fruktansvärda attack på Israel från Gaza har inte europeiska politiker och Sveriges regering på allvar lyckats sätta press på Israel för att stoppa våldet och få ett slut på ockupationen.

Det fruktansvärda som sker i Gaza får inte skymma sikten för vad som sker på Västbanken. FN:s människorättskontor rapporterade i mars 2026 att över 36 000 palestinier på Västbanken har tvingats lämna sina hem under det senaste året. Det är ett olagligt massfördrivande som strider mot internationell humanitär rätt.

I stället drar EU varje fråga om åtgärder mot Israel i en evinnerlig långbänk utan att något större händer.

Herr talman! På en punkt kommer det att vara tydligt om det blir maktskifte i valet om en månad. En ny rödgrön regering kommer att agera mot bosättarvåldet på Västbanken och inte gömma sig bakom EU på det sätt som högerregeringen gör. EU är Israels största handelspartner och därför ekonomiskt mycket viktigt för Israels ockupation. En granskning gjord av den oberoende organisationen Global Echo har visat att en femtedel av all export till EU från Israel kommer från bosättningar.

Även om vi i denna debatt hör utrikesministern berätta om allt hon gör trampar hon vatten. På varje möte i Bryssel som hon har rest till – och de möten som hon inte har rest till – kommer frågan om åtgärder mot Israel inte framåt. Det är alltid något land som blockerar.

Just nu är frågan om man ska införa hårdare tag mot så kallade bosättarprodukter, alltså produkter som har producerats genom att palestinsk mark har ockuperats. Här verkar EU vara delat på mitten i två lika stora läger. Det senaste mötet i juli avslutades med att man landade i att man kanske skulle ha ett digitalt möte och bestämma något. Annars är det ordinarie mötet planerat till oktober. Månaderna går, bosättningarna består och EU gör ingenting eller åtminstone väldigt lite.

Nu krävs åtgärder som sätter konkret press. Omvärlden behöver införa skarpa sanktioner mot Israel för att få ett slut på ockupationen. Det handlar om både sanktioner mot dem som är ansvariga och ekonomiska sanktioner mot landet. EU:s sanktioner måste utvidgas till att också handla om den militanta bosättarrörelsen. Vi har sett vissa steg men inte i tillräckligt stor omfattning. Men framför allt ska varor från israeliska bosättningar inte kunna säljas inom EU.

Ni i regeringen pratar om effekt av er politik. Just nu har den ingen effekt på grund av ert EU-spår. Det är därför andra länder har gått före och infört egna åtgärder. Senast i raden var Belgien, som införde förbud för produkter från ockuperad mark. Före det hade länder som Irland, Nederländerna och Spanien redan agerat. Det är också i linje med Internationella domstolens, ICJ:s, beslut.

Gör vi inte något kommer bosättningarna att öka. Ministrar som Smotrich och Ben-Gvir har utökade bosättningar som sin politiska målsättning, som de vill uppnå. Så länge EU inte sätter ned foten kan deras plan fortsätta utan hinder.