Herr talman! Jag glömde bort att Sverigedemokraterna inte hade möjlighet att ha ytterligare inlägg. Vi får helt enkelt fortsätta debatten här utanför kammaren.

Det är som vi redan konstaterat en mycket svår situation för dem som kämpar för mänskliga rättigheter i Iran. Vi måste stödja dem på de sätt vi kan. Därför beslutade regeringen i februari om ett stöd på 10 miljoner kronor till människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och andra aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran.

Vi kommer också att fortsätta verka för att situationen för mänskliga rättigheter belyses i olika internationella forum för att EU ska fortsätta anta sanktioner mot dem som bär ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran.

Sverige stod bakom en begäran om att sammankalla en specialsession i FN:s råd för mänskliga rättigheter i våras. Det ledde också till en brådskande utredning av de pågående och nyligen begångna kränkningarna, bland annat för att kunna bidra till ansvarsutkrävande.

Så sent som i juli i år antog EU nya MR-sanktioner mot Iran, inklusive mot en domare som var direkt involverad i den bristfälliga process som ledde till att en svensk medborgare avrättades i mars. Här var Sverige naturligtvis också drivande bakom det beslutet.

Arbetet med att värna mänskliga rättigheter i Iran har aldrig varit viktigare. Sverige kommer inte att vända bort blicken. Vi kommer inte att vara tysta, utan vi kommer att fortsätta agera.

Jag vill tacka för en jätteviktig interpellation. Jag hoppas att vi under nästa mandatperiod på något sätt och i någon konstellation har möjlighet att återkomma till den här debatten.

Slutligen vill jag tacka också Markus Wiechel för debatten och för hans tid i riksdagen. Jag önskar honom varmt lycka till.

Dan, I also want to welcome you to the Swedish Parliament!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.