Herr talman! Nu tror jag att vi måste rätta till lite saker som har blivit sagda här tidigare.

Jag var väldigt tydlig med, och jag har också varit väldigt tydlig när jag redogjort för detta i olika sammanhang kopplade till riksdagen, att det är stabsofficerare som vi skickar, med syftet att upprätthålla fri sjöfart i Hormuzsundet. Oavsett vad man tycker om kriget är det ett svenskt intresse att upprätthålla det. Det hoppas jag att jag och Håkan Svenneling är överens om.

Jag får också påminna Håkan Svenneling om att för det fall man skulle skicka väpnad trupp, vilket inte på något sätt har varit på agendan, är det riksdagen som beslutar om det och inte regeringen. Jag hoppas att detta kan lugna Håkan Svenneling i den delen.

Sedan måste jag vända mig mot det som Nima Gholam Ali Pour sa om att kriget är enda vägen framåt. Det är väl ingenting med kriget hittills som har gjort situationen bättre för de arma kvinnor och män som lider i Iran.

Vi var många som hoppades på, oavsett vad man tycker om den folkrättsliga grunden, att det skulle leda till förändring. Men hittills har det bara gjort att Iran har slutit sig ännu mer, att människor har det ännu jävligare och att IRGC har kopplat ett ännu starkare grepp. IRGC har dessutom lärt sig en del från tolvdagarskriget förra året för att ytterligare stärka sin militära förmåga.

Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att tro att kriget och att bomba ett land skulle leda till en långsiktig lösning. I stället måste vi naturligtvis fortsätta att sätta press. När vi talar om diplomati innebär det inte bara att man har en passiv roll eller gör uttalanden. Det handlar också om att göra precis det som vi har gjort och som vi har hört om här tidigare i kammaren.

Det handlar om att sätta press genom till exempel sanktioner mot IRGC. Jag är väldigt tacksam över att vi har haft en full uppbackning från kammaren. Jag hoppas att vi framöver kan driva på för en linje där vi verkligen värnar civilbefolkningen, sätter mer press på den iranska regimen och där Sverige kan vara med och bidra på olika sätt till konstruktiva lösningar.

Jag vill också förtydliga, i förhållande till vad Håkan Svenneling sa här, att det inte är så att vi går i USA:s ledband när vi nu försöker hjälpa till att säkerställa fri sjöfart i Hormuzsundet. Det som vi deltar i är under ledning av Frankrike och Storbritannien, bara så att vi reder ut det.